I skogens skafferi

Skogen är full av blåbär och lingon, detta så bärrika år. Därför blir det inte så mycket släktforskning på fritiden just nu utan en och annan timme i skogen i stället, i väntan på att åka till Nyköping på fredag.

Bären mognade tidigt i år. I mitten av juli började jag plocka blåbär och för ett par veckor sedan började lingonen mogna. Hittills har jag nog plockat 8-10 liter av varje sort. Bäst är det att äta blåbären färska i filen, eller göra blåbärspaj eller blåbärskaka. Resten blir sylt eller åker ner i frysen direkt. Lingonen blir lingonsylt. Blir det brist på bär nästa år klarar vi oss nog med den lingonsylt jag kokat redan. Idag blir det ett kok till, på de cirka tre liter jag plockade igår och i förrgår. Nu har vi inte fått regn på ett par veckor och det är väldigt torrt ute i markerna. Det märks på blåbären, som börjat torka på riset. Men där det är fuktigt och skuggigt finns det fortfarande fina bär att plocka.

Plockat bär, det har väl människan gjort i alla tider, och så vitt jag vet har både blåbär och lingon varit en viktig del av kosten långt tillbaka. Förmodligen kunde bären, och framför allt lingonen, hjälpa till att hålla svälten borta ibland och var det ont om sovel kanske man bara fick potatis och lingon på tallriken. Blåbär har nog också mättat många hungriga barnamagar på somrarna.


I min svärfars efterlämnade fotosamling finns den här bilden som visar kvinnorna som kommit hem från skogen med hinkar och korgar fulla av bär. Troligen är det 30- eller 40-tal. Jag skulle tro att det är lingon de plockat, för lingon var det bär som var viktigast i hushållet. Kanske har de plockat både lingon och blåbär. Min svärfar, som gick bort 2001, var en ivrig lingonplockare ända sedan barnsben, det vet jag. Vi har kvar hans gamla lingonplockare som får göra tjänst fortfarande, i samma skog och kanske i samma ris.

Själv minns jag framför allt blåbärsplockningen från mina barndomssomrar i Halland på 50- och 60-talet. Hela familjen skulle ut i skogen med stora bärhinkar och mindre mått att plocka i. Kaffe, saft och smörgås i pappas ryggsäck, så kunde vi vara borta nästan hela dagen. Nästa dag stod mamma vid spisen och kokade saft och sylt. Frys hade vi inte då.


Tillägg 2015-09-04: Den här bilden tänkte jag på när jag skrev blogginlägget men visste inte då att jag har den inscannad. Idag hittade jag den i mitt bildbibliotek på en extern hårddisk. Den är tagen 1961 (tror jag) men det kan också vara 1960. Det är helt uppenbart blåbär vi plockat den här dagen när pappa fotograferade oss uppe på berget.

Det som är så bra med lingon är att de är så hållbara, för de har eget konserveringsmedel. Sämre är det med blåbär, de behöver man koka till sylt och saft eller torka för att kunna spara mer än några dagar. Före konserveringsapparater och frysar kunde man spara lingon på flera sätt: som vattenlingon, lingondricka, kokt lingonsylt eller rårörda lingon. Av lingonsylten är den kokta mest hållbar, den håller sig nästan hur länge som helst. Själv kokar jag lingonsylten och ställer sedan burkarna upp och ner för att det inte ska komma in luft.

Brödet blir extra gott om du blandar i lite lingon eller lingonsylt. Det passar bäst i råglimpa. Förr gjorde man lingonpäron. Då användes lingon för att konservera päronen, som annars inte håller sig särskilt länge.

Vattenlingon kallades också surlingon. Rensade lingon hälldes upp på en glasburk eller glasflaska med vid hals, som sedan fylldes med vatten. Enligt Kajsa Warg skulle man ta gott rent källvatten. Lingonen fick sedan stå svalt, och håller sig då länge. Det fanns nog gott om lingon i de gamla jordkällarna. Klappgröt, det är mannagrynsgröt som kokas på lingonsylt. Sedan vispas den hårt för att bli fluffig och man äter den som efterrätt, företrädesvis på julen. Mycket gott minns jag från min barndom. Under andra världskriget var det ransonering på maten och ont om smör och ägg. Då kunde man baka en saftig och god kaka till kaffet genom att använda lingonsylt i stället. Den kallas kristidskaka.
 
Lingon är rika på både C- och E-vitaminer. Så jag kan förstå att lingon var en viktig del av kosten förr i tiden, när man varken hade vitamintillskott eller tillgång till frukt och grönsaker året om. Även blåbären har mycket C-vitamin men är också rika på antioxidanter. Lingon var också ett naturläkemedel i äldre tider, precis som blåbär. Man kunde koka te på lingonbladen, vilket ansågs hjälpa mot reumatisk värk och mot urinvägsbesvär. Blåbär är bra mot magsjuka.

De är så nyttiga, de där bären, inte bara goda.


Gårdagens skörd av lingon och blåbär. I eftermiddag blir det sommarens kanske sista blåbärskaka till trekaffet. Jag blandar blåbären med lite lingon i kakan.


Källor:
J Henriksson: Vartill våra växter duga, 1923
Lars Falk: Skogens skafferi, 1981
Inger Ingmanson: Kan man äta sånt? 1983
Bo Nylén: Vilda bär, 2007
Wikipedia
http://www.gd.se/mat/ta-hand-om-lingonen

 

 

 

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Grälla slott och mystiska damer
Gammal skrift och nya bekymmer

Relaterade inlägg

 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild