"Per Larsa" Brännström

Per Larsa Brännström

                                                                      "Per Larsa" framför sin stuga i Dalliden. 

 

Per Larsson Brännström "Per Larsa" föddes den 14 juni 1854 i Svanfors, Skellefteå som yngsta barnet i en syskonskara av sex barn till sågdrängen Lars Jonsson Brännström och hans hustru Brita Magdalena Bäckström. 1888 bosatte sig ”Per Larsa”, som han kallades, i Dalliden strax söder om nuvarande Boliden. (Platsen där han bodde finns markerad på dagens kartor som "Per Larsagärdan" och ligger på kanten mellan Dalliden och Bjurliden). Han hade en syster, Eva Margareta Brännström som också bodde i Dalliden ett år och senare i Bjurliden. Han bodde i en liten stuga med jordgolv, han tapetserade med tidningar, fotografier och allt möjligt. ”Per Larsa” kom hem till min mormors föräldrar Olga och Gunnar Lundström i Bjurliden (en grannby till Dalliden där ”Per Larsa” bodde) varenda dag. Han satte sig i köket hos de, gnuggade händerna i ögonen, han var alldeles röd. Han sa: ”Jig var in deill Kalles i dá men I feick då einget kaffe där." (Jag var in till Kalles i dag men jag fick inget kaffe där). Olga bjöd honom på kaffe, en bulle och en sockerbit. Bullen och sockerbiten stoppade han i en skinnväska som han hade. Kaffet drack han upp. När han var klar gick han vidare till nästa gård och gjorde likadant där. Han gick genom hela Bjurliden. När han blev gammal och inte kunde klara sig själv, kom han en dag till min mormors mormor Margareta Lundberg i Bjurliden. Hon hade två fosterbarn som hette Ivar Marklund och Ragnhild Tjärnlund. Det blev mörkt och på kvällen skulle Ivar och Ragnhild skulle följa ”Per Larsa” hem till Dalliden. Min mormor Adina följde med en bit sedan vände hon. Hon var nog inte så gammal då. Sen skaffade de honom till ålderdomshemmet som fanns på Sunnanå i Skelleteå och där dog han den 29 juni 1932. När han hade dött grävde man upp tvåkronor som ”Per Larsa” hade grävt ner i en lada. Han sparade pengarna han fick. Han hade också en sångröst som var enastående, han brukade sitta på hustaket och sjunga. Det hördes enda till Bjurliden sades det.

Det berättas om honom att han en gång sa: ”Kåken mine jer se grest att I kan kruup ut mela stockarn utan att vàl båsu oppa röiggen!" (Min kåk är så gles att jag kan krypa ut mellan stockarna utan att bli full av boss på ryggen!)” När han hade besökt starten av gruvdriften på 1920-talet kom han tillbaka till Dalliden och sa: ”Däm kånna int svenska språke!" (De kan inte svenska språket!)                                                                

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Walpurgis + hedningarna = Valborgsmässoafton
Hälften av barnen dog
 

Kommentarer 1

Lars Åhnström den tisdag, 30 april 2019 11:07

Trots att det finns många fattiga än i dag i Sverige, så får man väl anse att " Per Larsas " hus tillhör en svunnen tid. Nu är det fallfärdiga husvagnar, enkla kojor och skjul som gäller, om man inte ligger för bar backe i en sliten sovsäck. Att se bilder på dessa enkla ruckel till hus för med sig något hemligt romantiskt över sig som är svårt att förstå.

Min morfars bror flyttade in i ett sådant litet hus med stampat jordgolv som första boplats. Enda lyxen han tillät sig var att lägga brädor direkt på marken i det lilla rummet. Efter några år blev han tvungen att flytta. Han byggde sig då ett eget ett nytt hus ett stenkast därifrån, men där kom han aldrig att trivas lika bra som i gamla huset från 1700-talet.

Trots att det finns många fattiga än i dag i Sverige, så får man väl anse att " Per Larsas " hus tillhör en svunnen tid. Nu är det fallfärdiga husvagnar, enkla kojor och skjul som gäller, om man inte ligger för bar backe i en sliten sovsäck. Att se bilder på dessa enkla ruckel till hus för med sig något hemligt romantiskt över sig som är svårt att förstå. Min morfars bror flyttade in i ett sådant litet hus med stampat jordgolv som första boplats. Enda lyxen han tillät sig var att lägga brädor direkt på marken i det lilla rummet. Efter några år blev han tvungen att flytta. Han byggde sig då ett eget ett nytt hus ett stenkast därifrån, men där kom han aldrig att trivas lika bra som i gamla huset från 1700-talet.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild