Rötter

Skriv för årsboken!

6 december 2015

1896 Träffar

Har du använt mindre kända arkiv i din släktforskning? Har du hittat intressanta personuppgifter om din släkt i handlingar som de flesta andra släktforskare kanske inte känner till? Har du skaffat dig kunskap på ett område som andra släktforskare kan ha glädje av att få veta mer om?

Då finns det anledning att skriva en artikel och berätta om det i Släktforskarnas Årsbok 2016. Snart är det dags att skicka in ditt bidrag. Den 1 januari vill vi ha det. Men kontakta mig först och beskriv din artikelidé, på e-post arsboken@genealogi.se.

Nu när det viner av höststorm runt knuten och regnet nästan står vågrätt kan vara den perfekta tiden att sätta dig och skriva. Kanske känns det som för kort tid att skriva nu? Hinner du inte bli klar kan det finnas möjlighet att komma med om du har ett utkast och illustrationer klara till årsskiftet.

Kanske har du en halvfärdig artikel och behöver den här knuffen för att bli klar. Kanske har du redan skrivit om ditt ämne i din släktberättelse och kan bearbeta den texten för en vidare läsekrets. Det finns mycket intressant att berätta om som andra släktare kan ha nytta och glädje av.

Viktigt! Innan du hör av dig, läs på Rötter om riktlinjerna för årsboken mm.

Exempel på ämnen för artiklar kan vara om du undersökt en viss typ av handlingar med personrelaterade uppgifter. Själv har jag nyligen upptäckt magistratens handlingar i Malmö och i Västervik, och sett att det finns mycket som kan ge kött på benen för en släktforskare där. En artikel om sådant är något jag verkligen skulle uppskatta som släktforskare, av någon som vet betydligt mer än jag. Eller att någon släktforskare som besökt ett arkiv som visat sig vara en guldgruva berättar om det.

Vi som släktforskar stöter ju på så mycket intressant, särskilt i anmärkningarna i husförhörslängderna. Något jag funderade över för en tid sedan var kyrktagningar, varför de skedde, vilka krav som ställdes, hur vanliga de var etc. Ett bra ämne för en artikel i årsboken.

Nu väntar jag på många bidrag till 2016 års upplaga av släktforskarnas egen årsbok.

Om författaren

Eva Johansson

Min släkt kommer från Halland och västra Sverige men själv har jag valt att först bo på ostkusten, vid en havsvik söder om Västervik, sedan i Västerås. I Västervik har jag arbetat som journalist större delen av mitt vuxna liv, bland annat 17 år på Västerviks-Tidningen där jag varit nyhetsreporter, bilageredaktör, kulturredaktör och webbredaktör. Numera arbetar jag som frilansskribent och släktforskare och har bland annat skrivit ett par lokalhistoriska böcker och ett par handböcker utgivna av Sveriges Släktforskarförbund. I min ungdom var jag till sjöss några år.
Släktforskat har jag gjort sedan 2010. Det startade med ett brutet ben och soffläge några månader. Så snart jag börjat blev det ett allt uppslukande intresse.
I Tjust Släktforskarförening är jag medlem och redaktör för vår föreningstidning Wåra Rötter, liksom i DIS Småland.
Våren 2013 gav jag ut den första skrivhandboken för släktforskare som vill komma igång med att skriva sin släkthistoria. Boken är en e-bok och säljs nu i Rötterbokhandeln. På hösten samma år utsågs jag till redaktör för Släktforskarförbundets årsbok, ett uppdrag som jag lämnade 2016. 2017 skrev jag handboken "Släktforska om sjöfolk" utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
Jag har två vuxna söner, fem barnbarn och en make vars farfar för hundra år sedan var rättare på Helgerum där vi bodde i tio år. Givetvis har jag forskat om den släkten.

Författarens senaste inlägg

Fler inlägg från författaren

13 april 2024 De drunknade vid Årsta

6 april 2024 Döden, döden, döden

30 mars 2024 Glad Påsk!

Kommentarer 2

Gunnar Håkansson den söndag, 06 december 2015 19:01

Kyrktagning gjordes en tid efter barnsbörd, då kvinnan ansågs "oren". De var alltså mycket vanliga och brukade ofta antecknas med datum i födelseboken. Jag har fått uppfattningen, att de oftast stökades undan utan större åthävor.Gunnar Håkansson

1 Svara

Eva Johansson den måndag, 07 december 2015 10:36

Tack för din kommentar, Gunnar Håkansson! Ja, det var nog en mycket vanlig sed som de flesta kvinnor var med om efter att de fött barn. Det jag har funderat på är hur det uppkommit och om det t ex var en viktig sedvänja för den enskilda kvinnan. Jag tycker att allt som har med seder och levnadssätt för är intressant, särskilt sådant som är borta ur våra vardagsliv idag.

0 Svara