Veckans svenskamerikan

Hilma Svedal (Wunsch) föddes den 2 oktober 1870 på Syd-Hälsö i Bohuslän. Hennes föräldrar var fiskaren Johan Carl Carlsson Wunsch (1834-88) och hans andra hustru Amalia Magnusdotter (1844-1934). I familjen fanns även tre äldre bröder och sex yngre systrar. Hon hjälpte till med familjens fiske, arbetade på ett sillsalteri och som hembiträde.

Emigrerade till Amerika

Hilma emigrerade1897 till New York där hon försörjde sig som hembiträde i fyra år. Guldrushen i Klondike hade börjat 1897 men hade börjat avklinga runt 1900. Trots det ville Hilma prova lyckan och tog sig till huvudorten i Klondike Dawson City. Här tog hon arbete som kokerska men tog sig efter några månader till guldgrävarlägret Ruby och därifrån ut i vildmarken för att på egen hand vaska guld. I samband med guldletandet träffade hon den norske guldgrävaren John Svedal (1878-1958) och de gifte sig 1912.

Paret kom till Sverige 1925 och Hilma fick ut sin tiondel av arvet efter fadern. De bosatte sig i ett tält på Hilmas tomt på Nord Långö, men maken vantrivdes och återvände snart till Alaska. De skilde sig dock aldrig.

Turistbyn Alaska

Året efter började Hilma bygga sitt livsverk – turisitbyn Alaska. Den första byggnaden, Igloon, blev hennes bostad. Hon byggde dammar och ett dagvattensystem på egen hand. Mycket av murandet gjorde hon själv, men hon tog även hjälp av lokalbefolkningen. När byggnaderna var klara planterade hon en exotisk trädgård. Efter en längre resa till sin syster i USA 1930-33 kom hon tillbaka med nya idéer. Hon lät bygga en egen Golden-Gate bro och ett världshus. En pir som kunde ta emot större båtar byggdes likaså. Anläggningen kunde nu börja ta emot turister.

Under andra världskriget fanns det en militär postering på Alaska. Efter kriget sålde Hilma anläggningen till sin systerson Johan Carl Lundberg (1906-62) som drev den till 1961 då han sålde den till Oscar Nilsson Spigerhäll (1911-98) . Året därpå brann värdshuset ner och det gick inte längre att driva Alaska. Staten köpte anläggningen 1964 varefter den fick förfalla. Delar av trädgården restaurerades 1992 och 1996 återinvigdes anläggningen som återigen går att besöka sommartid.

Hilma avled den 2 juli 1965 och är begravd på Skee kyrkogård. På hennes gravsten står det kort och gott Don't worry!.