Så räddades Hössnas gravstenar

Kyrkogården i Hössna. Foto: Anna-Lena Hultman

Efter olyckan i Bollebygd har de flesta kyrkogårdar en helt annan inställning till gravvårdar som saknar gravrättsinnehavare och gravstenar som inte vårdas eller som döms ut som potentiellt farliga rensas ut med en aldrig förr skådad hastighet. I dagens gästblogg berättar Anna-Lena Hultman om hur släktforskare tillsammans med hembygdsföreningen i Hössna jobbat hårt för att rädda kyrkogårdens gravstenar. Och lyckats. 

Ingen händelse i Sverige har väl påverkat kyrkogårdarna så mycket som den tragiska olyckan i Bollebygd 2011, då ett barn fick en gravsten över sig och avled. Fram till dess hade ett lugn vilat över kyrkogårdarna. En och annan gravsten hade plockats bort, men de flesta stenarna hade fått stå kvar oavsett om det fanns gravrättsinnehavare eller inte.

Så är det inte längre och gravstenar som bedöms som potentiellt farliga eller som inte tas om hand av någon plockas bort i en betydligt högre takt än tidigare. Detta förskräcker förstås många som värnar gravstenarnas kulturhistoriska värde. Inte minst släktforskare.

Så räddades gravstenarna i Hössna

Anna-Lena Hultman är välkänd i släktforskarsverige för sin stora kunskap om bland annat emigrantforskning. Under de många år hon även varit aktiv i Sveriges Släktforskarförbund i projekt som Sveriges dödbok och Gravstensinventeringen. Men hon har också verkat på lokal nivå. I Hössna har hon tillsammans med släktforskar- och hembygdsföreningen jobbat hårt för att rädda kyrkogårdens gravstenar.

I dagens gästblogg berättar hon hur de gick till väga. Kanske kan andra föreningar få inspiration till hur de ska rädda sina "egna" kyrkogårdar.

Här kommer du till inlägget.