Bengt LidnerPorträtt som sägs föreställa Bengt Lidner (1757–1793). Illustration ur Svenska Familj Journalen efter Carl Fredrik von Bredas målning.

Den lidnerska knäppen har ju många hört talas om, men i övrigt är Bengt Lidner i dag en ganska bortglömd historisk figur. Kanske beror det på att han precis som sin mer berömde vän Carl Mikael Bellman levde efter principen lev hårt och dö ung och dog utblottad knappt fyrtio år gammal. Men femtio år senare blev hans minne förevigat av en pampig sten som finns kvar än i dag.

Bengt Lidner föddes den 16 mars 1757 på Magasinsgatan 5 i Göteborg. Hans föräldrar var organisten vid domkyrkan Olof Lidner (1726-1759) och Elisabet Margareta Boethius (1731-1771) Vid faderns död gifte modern om sig med tjänstemannen vid Ostindiska kompaniet Samuel Aurell (död 1786). Bengt började 1772 i Tyska skolan i Göteborg och det är då han, enligt egen utsago, vaknade en morgon av att ha fått en högljudd "knäpp" i huvudet, och gått från trög och obegåvad till begåvad. Därav uttrycket den lidnerska knäppen.

Tidigt visade han talang för att skriva poesi och 1773-1774 publicerades flera av hans verk i göteborgstidningen Hwad nytt? Hwad nytt?. Samma år flyttade han till Lund där han blev en medelpunkt i studentlivet. Han kunde dock inte slutföra studierna eftersom han av okänd anledning blev relegerad. Han styvfar såg till att han 1776 mönstrade på en ostindiefarare, men redan efter tre månader avvek han från skeppet i Kapstaden och återvände till Göteborg och studerade därefter vid universitetet i Greifswald.

Vann och förlorade kungens gunst

Bengt kom till Stockholm 1779 där han försökte få kung Gustav IIIs uppmärksamhet genom att skriva fabler tillägnade den blivande Gustav IV Adolf. Det lyckades tydligen, för kungen bekostade hans studier i Europa där hans skulle utbilda sig till dramatiker. I Göttingen lärde han sig att fäkta och vid sidan av diktandet förde han ett utsvävande liv. Ganska snart blev han skuldsatt och 1782 skickades han hem. Han hade nu förlorat kungens gunst och fick klara sig på egen hand.

Under 1780-talet skrev han bland annat operan Medea, dikten Spastaras död och fosterlandshymnen O, yngling, om du hjärta har.

Han reste 1787 till Finland där han gifte sig med Eva Jaquette Hastner (1753-1822). Bland de verk han skrev i Finland kan nämnas Yttersta domen, Ode till Finska Soldaten, Gustaf Erikssons Skugga till Gustaf III och Glömskan. Bengt och hustrun flyttade 1789 tillbaka till Stockholm där han resten av sitt liv levde på gåvor från framstående i bekantskapskretsen. Han avled utfattig och hans begravning bekostades av bland andra Carl Mikael Bellman.

På nationalmuseum finns ett porträtt, målat av Carl Fredrik von Breda (1759-1818), som påstås föreställa Bengt, men som troligen inte gör det.

Bengt avled den 4 januari 1793 i Stockholm och är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm. Svenska akademien reste 1860 en minnesvård över hans grav.

Här hittar du gravstenen i gravstensinventeringen

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button

Senaste nytt

Veckans gravsten tillhör Sven Magnus Briggs, en av de drygt 3000 svenskar som deltog i det amerikans...

Våren tycks ha anlänt och det är hög tid att börja planera sommarens äventyr. Inte minst Släktfors...

Blev du dymmeloxen i morse?

För de flesta av oss är den här onsdagen en ganska vanlig dag, men förr inledde den så kallade Dymme...

Veckans gravsten bjuder inte bara på ett pampigt yttre, utan även på en släktgåta. I graven kom barn...

I årets andra nummer av tidningen Släkthistoriskt Forum är våra företagsamma förfäder i fokus. Hur v...

Fler artiklar