Moa Martinson 1957 Moa Martinson i sitt hem i Sorunda 1957. Foto: Rolf Olson/Pressens bild/Scanpix

Hon kom att hyllas som en av de största proletärförfattarna, även om karriären dröjde då hennes första bok refuserades ett flertal gånger. Men trots den stora uppskattning hon till slut fick var hon i det närmaste bortglömd efter bara några decennier, innan hon återupptäcktes under 1970-talets feministvåg. Ja, ni gissar rätt – veckans gravsten tillhör förstås Moa Martinsson.

Moa (Helga Maria) Martinson föddes den 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland. Hennes mor var den ogifta pigan Christina Swartz (1871-1954) och enligt en uppgift var fadern verkstadsarbetaren Teodor Andersson Rolf (Lundin) (1863-1899 överförd till obefintlighetsregistret). Denne tog dock aldrig på sig faderskapet, uteblev från tre ting och försvann.

Som ogift och ensamstående var modern tvungen att lämna Moa hos sina föräldrar och flyttade till Norrköping för att arbeta på en fabrik. Hon gifte 1895 sig med Alfred Karlsson (1872-1927) och kunde då åter ta hand om Moa. En lillasyster – Brita Alfrida- föddes 1897, men dog bara två dagar efter födseln.

sorunda 087 31545Foto: Pierre NilssonFamiljen var fattig och styvfaderns alkoholproblem tvingade dem ofta att flytta. Sommaren 1906 arbetade Moa på den stora Konst- och Industriutställningen i Norrköping och hösten samma år fick hon en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm och började därefter arbeta som kallskänka på olika platser i Sverige. Moas mor och styvfar bodde i Ösmo och där träffade hon diversearbetaren Karl Johansson (1881–1928). Hon blev gravid med sonen Olof (1910-74) och flyttade då in hos Karl på torpet Johannesdal nära Ösmo. Ytterliga fyra söner föddes i snabb takt – Tore (1911-78), Erik (1913-96), Manfred (1914-25) och Knut (1916-25). Tragedin var emellertid framme när de två yngsta sönerna drunknade 1925. Karl och Moa gifte sig inte förrän 1922. Karl söp ofta upp förtjänsten och Moa fick skaffa mat åt familjen på andra sätt, bland annat genom att fiska. Karl tog livet av sig 1928.

Moa träffade 1928 diktaren Harry Martinsson (1904-78) och de gifte sig borgerligt året efter. Äktenskapet var lyckligt in början men Harrys otrohet ledde till att det upplöstes 1941.

Moa började skriva redan i tolvårsåldern och var tidigt mycket politiskt intresserad och blev 1924 invald i kommunfullmäktige i Sorunda Hon fick 1922 sin första insändare publicerad i tidningen Arbetaren. Från 1927 skrev hon artiklar om situationen för arbetarkvinnorna i de frisinnade feministernas tidning Tidevarvet under signaturen Moa.

Moa tog en kurs i maskinskrivning och skrev färdigt sin första bok, Kvinnor och äppelträd som blev refuserad flera gånger innan den slutligen gavs ut 1933. Boken fick stor uppmärksamhet med sitt realistiska språk och den sexuella frispråkigheten. Uppföljaren, Sallys söner (1934), handlar om statarnas historia.

Hennes mest kända verk är den självbiografiska trilogin om Mia: Mor gifter sig (1936), Kyrkbröllop (1938) och Kungens rosor (1939). I hennes böcker är skildringar av klassamhället framträdande. Hon har kallats modernist och feminist och kämpade hårt för kvinnornas rättigheter.

Moa avled den 5 augusti 1964 och är begravd på Sorunda kyrkogård.

Här hittar du Moas gravsten i gravstensinventeringen

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button

Senaste nytt

"Torekovs blomma" kallades en gång den självsäkert småleende kvinnan på veckans porträttfynd. Hur ho...

Vad hade det blivit av den berömde konstnärens likaså konstnärliga maka om det inte hade varit för d...

Nu släpps Riddarhusets vapensköldar, ett praktverk i tre band som beskriver de drygt 2300 bemålade v...

Riksarkivet har tagit ut avgifter för att utföra åtgärder som de enligt tryckfrihetsförordningen är ...

Den här veckans porträtt överlämnades som ett minne av föräldrarna till den äldsta sonen som skulle ...

Fler artiklar

Annonser