Gotland är ett semesterparadis för många av oss, inte bara för mig och min familj utan även för många av er andra, tror jag. Vi åker dit varje sommar, till äldste sonen och hans familj i deras sommarhus på norra Gotland. På sin farmors sida har han gotländska rötter, som jag naturligtvis släktforskat om. En släktbok om dessa är på gång.
Under sommardagarna hos barn och barnbarn brukar det bli en del utflykter. Inte bara för att bada, även om det är prio 1. I år besökte vi Kyllaj på väg till badet i S:t Olofsholm.
I Kyllaj anlades de första kalkugnarna på 1640-talet, sedan Gotland blivit svenskt 1645. Marcus Schröder anses som Gotlands förste kalkpatron och lät uppföra en kalkugn i Kyllaj vid denna tid. Han kom från Danmark, som Gotland då tillhörde, och blev först hamnfogde i Västergarn och sedan borgare i Visby. Som kalkpatron skeppade han ut kalksten från ön.
Denne Marcus Schröder har jag haft anledning att intressera mig för. Han förekommer både i mina barns farmors gotländska släktkrönika och i släktforskning jag gjort åt två olika kunder med rötter på Gotland. Så nu var det intressant att komma till Kyllaj där det finns en ruin kvar av en av de nio kalkugnar som byggdes här i mitten av 1600-talet. Om han anlade just denna eller andra vet jag inte.
På väg till ruinen träffade vi på en man som visade sig vara hembygdsforskare och kunnig i Kyllajs historia. Mycket intressant. Ibland har man tur.
Med hjälp av den lokale hembygdsförskaren hittade vi ruinen av kalkugnen från 1600-talet i Kyllaj. Mina tvillingbarnbarn spanade efter mogna salmbär. Eget foto.
I mina barns farmors släkt finns en man som hette Lars Sakariasson, som levde från 1590-talet till åtminstone 1653. Denne Lars köpte gården Bogs i Stånga socken 1648 av Marcus Schröder för 120 daler. Lars var född där och jag har tänkt att kanske var hans föräldrar anställda av Marcus Schröder på gården. Men det vet jag inte. Gården Bogs blev kvar i denna släkt i många generationer, ända in på 1900-talet så vitt jag vet.
Mest intressant är kanske Marcus Shröders dotter Margareta, som är mycket omskriven. Hon ska ha varit vacker och viljestark och rymde mer än en gång från sin make, köpmannen Henrik Strithorst, som hennes far fått henne att gifta sig med. Hon föredrog andra män, bland andra landshövdingen som skänkte henne en hel gård.
Till slut fastnade hon för den unge Mårten Fries och efter hennes skilsmässa från köpmannen kunde de gifta sig i Hamburg. När de återvänt till Gotland drev de en kalkindustri i Slite.
Om Margareta kan vi läsa i Västerhejdekrönikan från maj 2020, utgiven av Västerhejde Hembygdsförening.
Släktforskar man på Gotland kan vad som helst uppdagas, så känns det ibland.
Rester eftger stenindustrin i Kyllaj. Eget foto.