När en ny version av Sveriges Dödbok anländer tar jag fram min lista över alla "hopplösa fall" som jag under min 60-åriga släktforskarkarriär misslyckats med att lösa. Kanske kan de nya tidsperioderna i databasen bli min räddning.
En av de släkter jag sedan ungdomen fascinerats av är Västgötasläkten AURELL. Själv härstammar jag från släkten AURELIUS från Gullaskruvs gård i Kalmar län, därav namnet: AURUM = GULD. Mot slutet av 1700-talet moderniserade några medlemmar av denna släkt sitt namn till just AURELL och två av dem, däribland min anfader Jacob Aurell (1756-1826), kom att slå sig ned i Västergötland. I det längsta trodde jag att han på något sätt tillhörde Västgötasläkten och bestämde mig för att bena ut hela denna stora släkt för att, om möjligt, hitta sambandet. När det till sist stod klart att Jacob kom från Småland och inte var släkt med Västgötarna, hade jag lagt ned så mycket tid och möda på dessa att det inte gick att sluta ...
Västgötasläkten AURELL med rötter åt Mariestad har flera stora grenar, en i Östergötland, en i Västmanland och Stockholm, en i Kansas och flera så klart i Västergötland. Bland de borttappade befann sig klpparslagargesällen OLOV LUFVIG AURELL, född 1793 i Leksberg (R) som son till kvartermästaren Leonhard Aurell (1758-1810) och hans första hustru Charlotta Regina Mellin (1763-1805). Makarna fick nio barn, varav sex levde till vuxen ålder. Men inte ett enda barnbarn. Äldste sonen, apotekaren i Hjo Anders Lorens Aurell (1784-1826) var visserligen gift med efterlämnade inga barn. Alla de övriga förblev ogifta. De tre döttrarna Sophia Regina Aurell (1785-1856), Charlotta Christina Aurell (1787-1830) och Maria Elisabeth Aurell (1789-1858) försörjde sig som hushållerskor och "husmamseller". Sonen Leonhard Aurell (1791-1850) blev smed och så småningom metallarbetare i Eskiistuna.
Men så var det då Olov Ludvig - kopparslagargesällen. Honom har jag hittat lite här och var, mest i Östergötland, där han flyttar mellan städerna. Men han har också vistats i Kungsbacka, Örebro, Arboga, Köping, Lidköping och Nyköping. Gesällerna rörde på sig. Tack och lov för Arkiv Digitals utmärkta husförhörslängdsregister som gör det möjligt att återfinna sde flesta. Men gesäller är besvärliga! De kommer från "obestämd ort" och flyttar året därpå till "obestämd ort". Efter 1825 har han varit spårlöst försvunnen. Tills igår! Väl installerad i datorn var den första sökningen jag gjorde på SVERIGES DÖDBOK 9 just rörande den försvunne kopparslagaren. Resultatet ser ni ovan. Lätt som en plätt! Olov Ludvig Aurell hamnade till sist i Avesta, av alla ställen, där han där den 12 maj 1827 av "bröstwerk". Utan Sveriges Dödbok hade jag sannolikt aldrig hittat honom!
När jag som förbundsordförande, tillsammans med Anna-Lena Hultman, för mer än 20 år sedan drog igång projektet NAMN ÅT DE DÖDA hade jag visserligen en vision, men kunde väl inte drömma om att projektet skulle bli så lyckosamt och kunna fortsätta decennium efter decennium, både bakåt och framåt i tiden. I början var det segt, det skall inte förnekas, med mycket motstånd från olika håll. Belackarnas farhågor kom emellertid på skam och Sveriges dödbok har sedan dess vuxit i både omfång och status och utvecklats till Sveriges Släktforskarförbunds verkliga flaggskepp.
Är det då helt säkert att Leonhard och hans första fru inte fick några barnbarn? Nja, här finns det en liten gåta att lösa:
I Mariestad föds det 1806 ett gossebarn, som får namnet JOHAN. Han blir så småningom glasmästare, kallar sig AURELL och hamnar i Linköping. Hans födelsnotis har inte återfunnits, men han skulle tidsmässigt kunna vara en son till apotekaren Anders Lorens Aurell eller kanske till en av systrarna.
Kvartermästaren Leonhard Aurell gifter 1809 om sig och får 1810 en son, Carl Eric Aurell (1810-1863), som dock bara får ha sin pappa i en vecka ... Sonen hamnar i Stockholm som "järnbärare" (låter tungt) och får många barn, vars efternamn dock förvanskats till AGRELL i kyrkbokföringen och så heter ättlingarna ännu denna dag.
Länge leve SVERIGES DÖDBOK och alla dess döingar!