Johan August Lövgren föddes 1876-08-14 i Kläppen (Stormyrheden), Burträsk socken som ett av sju barn till nybyggaren Johan Anton Lövgren, bördig från Rismyrliden, Skellefteå och hans hustru Elisabet Kristiana ”Chana” Lindström, barnfödd i Lappvattnet, Burträsk. Av dessa sju syskon dog fem i barnaåren. Endast Johan August samt en bror, Lars Anton, blev vuxna. Fadern Johan Anton dog 1885, när Johan August var nio år gammal. Modern, som kallades för ”Chana”, var halvsyster till Ulrika Eleonora Lindström, Västerbottensostens skapare.
Hemmanet i Stormyrheden såldes 1899 till Bure AB. Johan flyttade då med sin mor och bror till Sidbergsliden, Skellefteå socken där Johan hade köpt en gård. Johans bror Lars Anton arbetade som dräng på gården medan modern ”Chana” var inneboende där. 1901 vigdes Johan med Hilma Henrika Nygren född 1876-11-12 i Åsen, Norsjö men uppvuxen i Fallet, Skellefteå socken från cirka sex års ålder. Hennes föräldrar var Salomon Nygren, barnfödd i Norsjö socken och hans hustru Henrika Kristina Nilsdotter, bördig från Pjäsörn, Norsjö. Hilma hade åtta syskon. Åren 1896–1897 hade Hilma tjänat som piga i Sörträsk hos Jonas Andersson Söderberg, kallad ”Sörträsk-Jonk”, med familj. När han under det sistnämnda året flyttade med sin familj till Myckle, följde Hilma med. Hon stannade där i ett år innan hon återvände hem till sina föräldrar och syskon i Fallet.
I Johan och Hilmas hem fostrades fyra barn, tre flickor plus en pojke. Den yngsta dottern dog knappt ett år gammal. Familjen hade en trotjänare, en dräng, vid namn Karl Ludvig Lindmark som tjänstgjorde på gården från 1917 och ett flertal år framåt. Han var född 1885-10-02 i Ljusvattnet, Burträsk. Han är begravd tillsammans med Johan och Hilma på Bureå kyrkogård. Makarna Lövgren livnärde sig på jord- och skogsbruk. Johan uppodlade mark så att hemmanet blev ungefär tre gånger så stort. År 1918 byggde de ett nytt hus intill den gamla Västerbottensgården från 1864, där de bodde. Johan drev även lanthandel. Där sålde han alltifrån kött, smör, kalk, till spik och bröd. I Skellefteå hade han en filial där han sålde kött och smör till stadsborna. Johan var en av de första i länet som skaffade sig bil, en T-Ford. Det blev flera med tiden. Han fick namnet ”Fordkungen” i vissa kretsar. Han åkte in till Skellefteå för inköp av varor. Han hade en annons i tidningen Norra Västerbotten, numera Norran. Där stod det: ”Burträskare och hedningar av Rom! Snoen-Snoen nalta-om! Kalken finnes billig nuförtiden hos mig, Johan Lövgren i Sidbergsliden.” Många hästkörare som fraktade varor till och från Skellefteå, stannade i Sidbergsliden för att vila en stund.
Hilma avled den 9 maj 1941 på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. Hon efterlämnade minnet av en lugn, försynt och sympatisk personlighet. Fru Lövgren var varmt religiös. Hennes hem var gästfritt och många är de som hos Lövgrens haft ett tillfälligt hem. Hon skydde varken möda eller besvär när det handlade om att härbärgera och hjälpa sina medmänniskor. Byns syförening hade i Hilma haft god hjälp när det gällde bön och offervilja.
Året innan Hilmas död hade sonen Hjalmar övertagit gården med sin familj. Johan fick nu tid att enbart ägna sig åt att sköta lanthandeln. Hjalmar hade byggt ett nytt, modernt hus till sin familj. Efter Johans bortgång revs båda de äldre husen.
Johan spelade orgel efter noter. Han var den som spelade till psalmerna när det var gudstjänst i bönhuset (skolan i grannbyn Renfors). Johan gav en orgel var till sina tre barn när de hade skaffat sig egna hem. Som person var Johan fridfull och ytterst aktad. Tack vare sin affärsverksamhet var han en i Skelleftebygden mycket känd person, som hade kommit i kontakt med de flesta stadsborna. Han hade vårdats på lasarettet i Skellefteå under två veckors tid men hade fått komma hem igen. Han somnade in i sitt hem den 23 mars 1953.