Bästa juldagen i år blev lillejulafton. Då träffade vi barn och barnbarn. Jag har två söner, båda är gifta och har barn och bor i Stockholm. Jag har fem barnbarn mellan sju och fyra år. I onsdags träffades vi allihop i ett naturreservat som heter Rösaringsåsen. Det ligger i Låssa i Upplands-Bro och är ungefär halvvägs mellan Västerås och Stockholm. Ett bra sätt att träffas i dessa coronatider. Vi höll avstånd och var utomhus hela tiden. Jag fick ny energi bara av att träffa dem, att få se mina barn och barnbarn och kunna prata med dem.

Rösaringsåsen visade sig vara ett perfekt ställe att träffas på med leksugna barn med spring i benen. Det här är ett område rikt på fornfynd och inom reservatet finns både gravrösen, en husgrund från 800-talet och en gammal processionsväg. Den vägen leder fram till en forntida labyrint. Mycket intressant och givetvis pratade vi mycket om historia. Läs om Rösaringsåsen.

Den gamla processionsvägen går rakt fram genom skogen i 540 meter. Eget foto.

Vid processionsvägens slut finns en öppen plats med gravrösen och en forntida labyrint. Här fick vi en fin stund i solskenet dagen före julafton. Eget foto.

Julafton var alla hemma hos sig och firade jul.

För att komma till Rösaringsåsens naturreservat passerar man Låssa kyrka. På hemvägen stannade vi till där, maken och jag. En släktforskare tar väl alla tillfällen i akt att se sig om på en kyrkogård... Den vackra lilla kyrkan ligger fint i den nedgående vintersolens ljus. Delar av kyrkan är från medeltiden och den var från början patronatskyrka till Säbyholms gods alldeles i närheten. Läs mer på Wikipedia.

Låssa kyrkogårdsmur har en stiglucka med grindar. Eget foto.

På Låssa kyrkogård finns ett gravkor för släkten Sparre. Eget foto.

I graven som är omgärdad med staket vilar brukspatronen Andreas Hebbe, död 1825, och hans hustru Anna Catharina Timm, död 1820. Gravstenen i förgrunden gäller Dagmar Tamm, 1903-1995. Eget foto.

En del äldre gravar är bevarade men det stora flertalet gravar verkar vara mer nutida. Alldeles intill södra väggen finns de inhägnade gravarna för brukspatronen Andreas Hebbe, född 1734 och död 1825, och hustrun Anna Catharina Timm, född 1759 och död 1820. Andreas Hebbes far Christian Hebbe var invandrad från Greifswald i Tyskland till Stockholm. Andreas verkar ha varit yngst av fem bröder. Han gifte sig 1777 med Anna Catharina Timm men några barn fick de inte. De bodde på Ådö slott i dåvarande Låssa församling (numera är den sammanslagen med Bro församling) men ägde också flera bruk och andra gods. Anna Catharina var född på Semla bruk. Hennes mor Emerentia Sofia Barchæa kom från Skerike här vid Västerås, där Anna Catharinas morfar var kyrkoherde. Läs mer om Andreas Hebbe och Anna Catharina Tamm på släktforskaren Mattias Lomans hemsida.

Hanna Gerlofssons grav. Eget foto.

En mer anspråkslös grav är Hanna Gerlofssons från 1918. Hanna föddes 1881, hennes mor Carolina Charlotta Fagerström var då ogift dotter till en torpare i Svartkärret i Låssa. 1887 gifte modern sig med statdrängen Carl August Marmlund och Hanna fick senare styvfaderns efternamn Marmlund. Kanske var Carl August hennes far, men det vet jag inte. I slutet av 1890-talet var Hanna piga hos inspektorn på Säbyholm och sedan hos ingenjören Klas Adolf Tamm på Ådö slott, som alltså måste vara en sentida släkting till förra slottsfrun.

1903 gifte Hanna sig med Gustaf Adolf Hjalmar Gerlofsson på Ljusterö. Han var född 1877 i Gladhammar i Småland, den församling jag själv bodde i när mina barn var små. Han föddes på gården Bergebo, närmaste granne till den gård där vi bodde 1984-1994. Världen är sannerligen liten ibland...

Gustaf Adolf Hjalmar Gerlofsson var bonde på en gård som hette Ström på Ljusterö. Under sitt 15 år långa äktenskap fick makarna sju barn. Den yngste föddes den 16 oktober 1918 och en vecka senare, den 24 oktober blev Hanna ett av tusentals offer för spanska sjukan i Sverige. Hon blev 37 år. Att hon dog på Ljusterö men begravdes hemma i Låssa förklarar varför maken inte är med på gravstenen.

Maria Engströms grav. Eget foto.

Den 23 februari 1898 dog Maria Engström, hustru till statdrängen Karl Gustaf Engström på Toresta herrgård i Låssa socken. Hennes gravsten finns på norra sidan om kyrkan och på den står det "H. H. Vår älskade moder Maria Engström *18/12 1838 †23/2 1898 samt fader C. G. Engström" följt av faderns födelse- och dödsdatum. H. H. är förkortning av "Här hvilar". Att Maria står överst beror förmodligen på att hon dog först. Det vanliga är annars att mannens namn står överst på gravstenar. Kanske var Maria mer älskad av sina barn än deras far var. De kan ha rest stenen efter hans död 1920, det verkar nästan så eftersom texten är lik trots att det är 22 år mellan deras död.

Enligt husförhörslängderna var Maria född den 18 augusti 1838 och inte i december som det står på gravstenen, och hon hette Kindberg i efternamn. Hon är en av de många som bara fått Stockholm som födelseort när hon flyttat ut på landsbygden så vilken församling hon var född i kan man fundera på. Maria och Carl Gustaf fick fyra barn, tre döttrar och en son, efter att de gift sig 1867. En av döttrarna dog 1877 men de övriga tre barnen Johanna Charlotta, Axelina Matilda och Axel Ludvig överlevde barndomen. Familjen tog också hand om ett barnhusbarn som fosterbarn på 1880-talet och vid Marias död hade de en dotterdotter som fosterbarn.

De var statare under hela sitt gemensamma liv och säkert var det både slitsamt och ibland bedrövligt, som för de flesta statare. De kom till Toresta 1872 efter att ha haft statplats på några olika gårdar i Färentuna och Adelsö. Eftersom de stannade kvar på Toresta kanske det var bättre villkor där än på andra ställen. Året efter Marias död gifte maken om sig, fick två söner till och levde till 1920. Kanske är det inte så vanligt att fattiga statare har kvar sina gravar efter mer än hundra år.

Kyrkoherde Hallgrens grav. Eget foto.

I en av gravarna på Låssa kyrkogård vilar kyrkoherden Birger Theodor Hallgren, född 1802 och död 1857, med maka och barn, enligt texten på gravstenen. Kyrkoherden hade tillträtt sin tjänst 1847 och dog tio år senare, alltså förhållandevis ung. Han dog av bröstvärk, enligt kyrkboken, kanske var det influensa.

Makan som nämns på gravstenen men inte fått sitt namn där var Ida Fredrika Palin, född 1822 och död 1898 i Stockholm. De hade flera barn. En dotter hette Mathilda och gifte sig 1864 med Paul Peter Waldenström, känd ledare för Missionsförbundet, men först präst i statskyrkan. Hans memoarer är digitaliserade av Projekt Runeberg och där berättar han om det romantiska mötet med fröken Hallgren. En bild på henne finns ett par sidor framåt i boken.

Delar av Låssa kyrka är från medeltiden. Eget foto.

Att kunna träffa barn och barnbarn blev en fin avslutning på det här året. Nu ser jag fram emot ett nytt år och nya livsöden att berätta om.