Jag har, som jag skrivit om så många gånger tidigare, en hel del prästerliga anor i Halland, framför allt i mellersta och södra delen. Men ytterst få av dessa anor har tagit sig över Hallandsåsen till eller från Skåne. Förutom familjen Revigin, som tog en snabb repa neråt Malmö/Bjuv men var tillbaka norrut en generation senare, så är det väl bara Agnis Hansdotter, en ’rik skepparedotter från Båstad’ och gift med Anders Hansson Brunkman (präst i Hasslöv) i hans andra gifte, som kommer från andra sidan åsen.
Jag har tidigare läst en bok om Båstad just i jakt på ledtrådar till denna skeppardotter, men utan framgång. När jag nu fick tag på den här boken, ”Bjärebygd” av Jan Moen, hade jag inga större förväntningar, särskilt som bokens underrubrik är ’Båstad kommuns historia’. Det lät lite för modernt för en som letar 1600-tal...
Genom åren har jag samlat på mig en massa guider till Sveriges städer, landskap och allmänna historia, och detta har lärt mig, att ett ’mästerverk’ kan vara urtråkig läsning medan ett turisthäfte kanske är skrivet på ett sådant sätt att man minns formuleringarna länge efteråt. Det beror helt enkelt på författaren!
”Bjärebygd” hör till den senare kategorin. Boken är kronologiskt uppställd, och redan på den disiga medeltiden lär jag mig något jag inte visste tidigare: att Hallandsås hade myr- och sjömalm, och ett område med tidig järnhantering. ’Kanske’ skriver Moen, ’har järn i form av osmundar fraktats på kärror från tillverkarna i södra Halland till Båstad för vidare försäljning’.
Det ständigt böljande kriget mellan Sverige och Danmark avhandlas förstås också, och för en ’hallänning’ är det rätt intressant att följa krigshandlingarna från andra sidan åsen. Det står klart för mig att mina prästanor med familjer stod ganska säkert på svensk botten. I Bjärebygden förekommer åtskilliga sidbyten bland både präster, borgare och bönder. För att till slut få ordning på förhållandena, sändes i januari 1677 riksrådet Johan Gyllenstierna iväg för att utkräva svensk lojalitet framför allt av bönderna i norra Skåne. ’Han reste från socken till socken, utlovade straffrihet för alla som gjorde avbön och hotade dem som hjälpte snapphanarna med hårda straff’. I Förslövs prästgård lägger han fram en trohetsförsäkran som han vill att alla män över femton år från Förslövs och Grevie socknar ska underteckna. Det är sex punkter som bland annat innebär att bönderna lovar att betala skatt, samt att inte stämpla mot Sverige med fienden. 268 bomärken finns med på dokumentet. Det fick viss effekt, men samtidigt gjorde dokumentet att de som anslutit sig till gerillarörelsen nu var ’fredlösa’ och i många fall förvandlades till rena rövarband. Här följer några kusliga berättelser från Halllandsåsen.
Tiden gick, och så småningom kan vi läsa om orternas industrier och hantverk, och hembygdsrörelsens framväxt, inte minst efter Olof Nobels donation av Ågegården i Boarp som hembygdsgård och dito park.
I boken finns förstås också ett intressant kapitel om forntid och diverse intressanta lämningar. Vi släktforskare kan ha intresse av ägarfördelningen från 1662, där man läser både namn på och hur många kronohemman, skattehemman och kyrkohemman varje socken hade. Andra intressanta kapitelrubriker kan vara ’Det fattiga Bjäre’, ’Kyrkan och skolan’ eller ’Emigrationen’.
Det är ingen extremt tjock bok, 143 sidor, men innehåller ändå så mycket. Det enda negativa jag kommer på är att boken saknar personregister. Men har du intressen i Bjärebygden, rekommenderar jag absolut en koll på antikvariaten eller biblioteket!
Bilden: Boken 'Bjärebygden'. Foto: författaren