Hej alla bloggläsare!
Nu äntligen är jag tillbaka vid tangentbordet. Ber om ursäkt både att det dröjt, och att den här bloggen blir lite översiktlig. Jag står som så många andra i släktforskarbranschen med ena foten i resväskan, på väg ner till Malmö.
Kom att tänka på detta med idoler. Kvinnliga idoler. Dessa behöver ju inte nödvändigtvis vara popstjärnor, skådespelerskor eller författarinnor. Man kan också ha 'historiska idoler'. Många, både historiker och släktforskare, har ju skrivit utförliga biografier om någon ana eller historisk person som man hängivet har granskat ur alla möjliga synvinklar. Det har jag inte gjort (ännu) men jag har en hel del historiska idoler. Olydiga kvinnor som gått sina egna vägar. Här kommer sju av dem:
1. Christine de Pizan. Jag har bloggat om henne förut, så jag nöjer mig med att påtala att hon bröt mot allt som en kvinna förväntades göra med sina böcker, framför allt 'Kvinnostaden' där hon lät både kända och okända kvinnor berätta hur världen skulle se ut om de fick bestämma. Christine undervisade också män i hur hon tänkte sig det hela. Ingen vanlig ung änka!
2. Hildegard av Bingen. Också henne har jag bloggat om. Adelsflickan som satte sprutt på klosterlivet i nuvarande Tyskland och omsatte sin tro i bra mat, glad dans och flitig brevskrivning istället för den asketiska avskildhet som munkarna alltid förespråkat. Hon blev motarbetad (förstås, vilken självständig kvinna har inte blivit det?), men också beundrad och hyllad.
3. Jeanne Hachette - kvinnan som räddade Beauvais. Hon hette egentligen Jeannne Laisné och var född i staden 1454. 1472 anföll burgunderna under hertig Karl den djärve, och det såg mörkt ut för staden. Men när en av de anfallande soldaterna klättrat upp på stadsmuren och kilat fast hertigens flagga, ilsknade Jeanne till, rusade ut på murkrönet med en liten yxa (= hachette) i högsta hugg, högg ner flaggan och slängde ner soldaten från muren. När Beauvais krigare såg detta, fattade de nytt mod, samlade sig och lyckades driva bort burgunderna. 1851 restes en staty över Jeanne i Beauvais. OK, hon var väl mer av en stridstupp än världsomvändare, men vilken tuffing!
4. Anna Maria Lenngren. Jag hade alltid tyckt att det sinne för humor som finns bevarat i visor och texter från 1700-talet var ganska 'torrt', men Anna Maria har bevisligen varit ganska rolig emellanåt, även med dagens mått mätt. Ni minns väl stycket om Cornelius Tratt? Annars säg till, så tar jag med det i bloggen framöver!
5. Emmeline Pankhurst med döttrar. Vem med feministiskt sinnelag kan gå förbi dem? Att bli bortlyft av polisen, fängslad, förnedrad.. inte bara en gång utan flera - och ändå fortsätta kämpa för kvinnlig rösträtt! Här talar vi om Verkligt Mod.
6. Vigdis Finnbogadottir, president på Island 1980-1996. Världens första demokratiskt valda kvinnliga president var både feminist, påläst och diplomatiskt kunnig. Ett verkligt föredöme, både som feminist och president. Så blev hon också omvald gång på gång, ända tills hon själv bestämde sig för att sluta.
7. Malala Yousafzai. Inte ens när hon blev skadad i ett attentat mot hennes liv, stängde hon munnen och försvann från sina propåer om skolgång för alla flickor. Jag läste att hon är utbildad till journalist nu. Måtte hon fortsätta propagera, vi behöver verkligen sådana som hon idag!
En brokig blandning, och jag har säkert glömt bort flera. Ja, då var 'höstterminen' invigd bloggmässigt. Nu åter till Malmöpackningen. Hoppas att vi ses där!
Bilden: Skytiska kvinnor stormar fienden. Målning cirka 1286 av Acre. Återgiven i 'Medeltida kvinnor, en illuminerad adressbok' av Sally Fox 1988. Foto: författaren