Uppgifter om avrättningen | Torna häradsrätt hade rannsakat och dömt över drängen Christen Nilsson, 21½ år, som inte bara i närvaro av vittnet hustrun Mätta Rasmusdotter inför kyrkoherden Tiliander, utan även för rätten frivilligt erkänt att han under sin tjänst hos rusthållaren Per Olofsson i Hardeberga på våren 1738 vid plogningstiden vid slutet av mars eller början av april månad, då han varit i stället, fattat syndiga tankar att med sin husbondes svartbruna sto begå tidelag. Han hade därför till den ändan tagit en råskorg ock klifwit uppå, men när han då war i högsta begrep att fullfölja sitt onda upsåt, ock jemwäl S: V: haft sin hemlighet utom byxorne, har matmodren Metta Rasmusdotter tillkommit, ock honom den gången ifrån giärningens fullbordande hindrat, ock strax efter andra gången warit ihop med berörde swartbruna sto, och enligit des otwungne bekiännelse, med det samma fullkommeligen ock i sielfwa wärcket sin otuckt bedrifwit och fullbordat [...]. Christen Nilsson dömdes därför av Torna häradsrätt (domen fastställdes av Göta hovrätt 1738 25/11) till att halshuggas och brännas på bål, samt att stoet med hwilket wederstyggelsen är bedrifwen även skulle dödas och brännas. Kyrkoherdarna Carl Tiliander och Johan Hedenskog intygar på avrättningsplatsen i Dalby den 12 januari 1739 att Christen Nilsson blivit halshuggen och bränd på bål samt att stoet dödats och uppbränts. |