Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-04-04 18:52
Tillbaka
#410
| Tidpunkt | 1699-05-10 |
| Plats | Dalby
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Dalby |
| Uppgifter om avrättningen | Följande text är ur Olof Hampus bok Älvdals övre tingslags historia, sidorna 129-132. Målet hölls i Norra Skoga som ligger i Ekshärads socken. Eftersom avrättningar av hävd alltid har utförts i den socken där illgärningen gjorts så måste det vara Dalby. Därför har jag i registret här angivit Dalby socken som avrättningsplats fastän Olof Hampus ej nämner var de avrättades. Soldaternas hemmatiihörighet anges inte, men då dels roten Tranfeldt hörde hemma i Transtrand i Dalby och Dalby socken denna gång gränsade direkt till Norge borde de alla ha varit hemmahörande i Dalby. Jag har då angivit Dalby som boplats för alla fyra. De tre övriga soldaterna kan ha varit fältjägare, eftersom Värmlands fältjägare blev av befälet begåvade med t.ex. olika djurnamn. Fyra knekter våldförde sig mot tullbetjänter - dödsdömdes. Ett i sitt slag mycket säreget mål handlades under häradshövding Kristoffer Mobacks ordförandeskap vid det ordinarie laga ting, som den 20-23 febr. 1699 hölls i Norra Skoga. Då behandlades det stora målet mot fyra knektar, som under tiden 14-17 febr. 1698 med våld återtagit tobak, som insmugglats över norska gränsen och beslagtagits av tullbetjänter. Flera andra personer fanns inblandade men dessa hade tagit till flykten och kunde inte rannsakas samtidigt med de fyra knektarna. Att soldater ofta gjorde sig skyldiga till våldsbrott visar domboken med all tydlighet men att så många soldater samtidigt dömts till fängelsestraff, som också verkställts, är ganska unikt både vad gäller Älvdals härad och övriga delar av länet. Det heter att inspektören vid Stora Sjörätten, högakt. Sven Skragge föredrog det mål, som blifvit af hans nåde Landshöfdingen den 15 sept. 1698 remiterat till att lagligen upptagas och dömas angående det öfvervåld och slagsmål, som några soldater i detta härad föröfvat uppå tullbetjänterna, besvärandes öfver det att Cronans betjente här i orten mycken ringa assistens till delinqventernas framställande han kunnat åtnjuta, serdeles att landsgevaldigern icke efter dess skyldighet varit tillbörligen bekymrad om deras införskaffande, utan de alla uthi 2:ne vaktknecktars och profossers händer lämnades. - De fyra soldater som kunnat fängslas och därför rannsakades inför tinget, var Anders Orre, Bengt Etter, Per Starre och Anders Tranfeldt. Flera var som sagt medgärningsmän, men de hade icke kunnat anträffas. De strandridare som utsatts för våld, var Anders Andersson och Christoffer Flygare. I beslag hade tullbetjänter tagit sammanlagt 11 mattor och 4 rullar inpracktiserad (insmugglad) tobak, som efter förvaring i olika strandridares gårdar slutligen överförts till Jacob Jonssons i Uggenäs gård. Jakob i Uggenäs hade sahgt, att soldaterna Orre, Etter och Starre med våld nattetid uttagit den hos honom insatta tobaken. Samma soldater tillstodo sant vara, att de i så måtto försedt och låtit öfvertala af Per (Eskilsson) i Slättne, som tobaken hüst, hvilken också medföljt till Uggenäs, och när soldaterna dit kommo, hafva de gått in genom förstugudörren, sedan in genom stugan och källaren, der tobaken låg, den uttaga, och på gården fingo den af Per, som den mist hade. Soldaterna berättade vidare: de ville fuller säga, det Jacob i Uggenäs skall hafva förstugudörren sjelf af krokarne för dem och sagt straxt, hvar tobacken låg. Jacob var nu icke stämd eller tillstädes, dock vistes för honom en attest af nämndemannen Jacob i Branäs och fjärdingsman Per Olsson, ibidem, givin att dörren var sönderslagen och där illa huserat i hans hus. Sedan reste fuller desse strandridare därifrån till tullplatsen med de 6 mattor de samma gången tagit och foro så åter tilbaka därmed till Uggenäs, där de lågo natten till den 16 Febr.. Påföljande natt skedde det största övergreppet, Strandridarna Andersson och Flygare låg till sängs och sov, då soldaterna Etter, Starre, Tranfeldt och Lars Backensköld samt bonddrängen Per Larsson i Hjälstad trängde in och med våld återtog restpartiet av den konfiskerade tobaken. Strandridarna sökte försvara sig. Tranfeldt slog Flygare över ena armen med en kåhlfosla (redskap: harkla), Etter och Starre vred sönder Flygares pistol. Backensköld slog sönder bössan för strandridare Andersson, som måste fly. Flygare blev av Etter trängd mellan ett bord och väggen och som skydd mot slag virade han sin kappa om huvudet. Han fick dock av Tranfeldt slag i armen med följande skador, som bestyrktes av länsman Lars Milander och fjärdingsman Olof Olsson i Åstrand, vilka samma dag undertecknat attesten. - För omaket af gärningen fick de af Anders Halfvardsson 15 toback vardera, när de kommo till Hjälstad. De anklagade fyra soldaterna angav i huvudak frivillig gjord bekännelse. Enligt den tidens lagar kunde straffet inte bli annat än - döden. I sitt domslut finner häradsrätten, att de anklagade hafva med stor öfverdådighet med dette confiskerade Tobakets återtagande, icke allenast en utan dels ock tvenne gånger såväl som ock tillfogat åkomma och våldsamhet på strandridarne Anders Andersson och Christoffer Flygare, sig svårligen förbrutit emot höga öfverhetens allernådigste utgångna förordningar, särdeles K. protectionalet för stora sjötulsbetjenterna af den 26 Nov. 1695, alltså kan rätten och häradsnämnden icke annat än androm till Sky och varnagel därefter, som de med hvarandra i flock och farnöte (=i sällskap) varit, döma dem alla brottsliga till sitt lif, och böra för gerning sin ligga ogilda i, dock blifver nåden och denna dom Högv. K. Hofr. underdån. ödmiukeligast hemstäldt och till siötulls rätten reminithetadt hvad inpraktiserande [Björns anm: =smugglande] och confiskation belangar, kunnandes de som i denna våldsgerning intresserat men på flykten kommit med all flit efterslås och där de ertappas för rätten ställas. Hovrätten ändrade icke häradsrättens dom. Redan den 10 maj samma år - knappt tre månader efter häradsrättens dom - avrättades de fyra soldaterna. |
| Källa | Olof Hampus Älvdals övre tingslags historia (1977), sid. 129-132. |
| Registrerad | 2003-04-04 18:52 Björn Sonesson |