Uppgifter om avrättningen | Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: 1827 den 17 October utfördes till undergående af Dödsstraff, Ynglingen Nils Andersson (Turban), och halshöggs d: 19 ejusdem på Skorrby afrättsplats vid Rögla hus, inom Marsvingsholms pastorat, en mil ifrån Ystad. - Han var född å Åsum af Färs härad, der fadren var Bonde. Då han änu icke var mera än 12 år blef han både fader- och Moderlös. Hos en äldre Broder Peter som var gift, och bodde i samma by, skulle nu Nils vårdas, men denne Broder var nog elak att icke allenast tillåta, utan äfven upmana Nils till stölder, som han tid efter annan begick, och hvaruti ej sällan Peter var sjelf delaktig. Änteligen lät Nils anvärfva sig vid Kronprinsens Husar Reg:nte, och sedan han några veckor exercerat som recrut, fick han permission, gick åter till den förföriske Brodern, och de fortsatte båda, sitt förra handtvärk. Men nu var det som de, för en inbrottsstöld i Torna Härad, blefvo gripne, och begge Bröderne, denna samma månad, förr året vid Dahlby afstraffade med 40 par spö hvardera och en Söndags uppenbar kyrkoplikt. Nu voro dessa våldverkare åter på fri fot, och det tog de icke längre än till slutet af December, då de båda efter erhållen anvisning, af en sedermera för stöld straffad Nattman, gingo ända ned till Ljunits Härad, Södra Willie pastorat och Warmlösa by, de de sjelfva Juhlnatten gjorde inbrott hos ett par gamla undantagsfolk, band mannen och grymt misshandlade Qwinnan, men icke nöjda med hvad de der kunde röfva gjorde de samma natt flera stölder. Genast eftersatte, grepos de, och öfverbeviste bekände de. Hof-Rätten stadfästad, och skulle till Kongl. Maj:t inskickas, dock, efter en kort sjukdom den äldre Brodern Pehr Andersson har å fästningen, wid Midsommars tiden, och oaktadt detta, och Nils Anderssons, i anledning deraf, underdåniga supplique, kom Kongl. Maj:ts Dödsdom, och Läraren hade då den tillfredsställelsen, att genast efter några korta föreställningar, finna Delinquenten, icke blott äga någorlunda god Christendomskunskap, utan äfven allvar med sin nödvändiga beredelse till den, snart förestående döden. Under den nu började undervisnings- och beredelsetid var Nils Andersson alltjämt till Lärarens nöje. För detta jordiska hade han blott en önskan, som var att Slottspredikanten Lake, som dageligen besökte och underviste honom, äfven ville åtfölja honom till lifvets gräns, och gifva honom, det sista och kraftigaste vedermälet af Guds Barmhertighet emot fallne Syndare. Detta gjorde ock ofvannämnde Slottsprest då han, dagen emellan Delinquentens utförande från Slottshäktet och hans afrättning, flera gånger besökte honom i häradshäktet, och sent på aftonen, biträdd af Hr Kongl. Hofpredikanten och Prosten Psilander ifrån Ystad, gjorde aftonbön med honom, samt följande dagen Skriftade och absolverade honom uti Skorrby kyrka, och på afrättsplatsen var med bön och sång bredvid honom till slutet. Efter en kort bön, och höjde suckar sade Nils Andersson, liggande med oförbundna ögon framför stupstockan, några få men ganska vackra förmaningsord, till det församlade folket, och sedan han taget ett ömt afsked af sin Lärare, nedlade han sig, nästan utan hjelp, och emottog döden, hvarefter Prosten Psilander höll ett förmaningstal på platsen. |