Uppgifter om avrättningen | Tal, på afrättsplatsen i Åby, då f.d.soldaten Anders Bengtszon Lif, för begånget rån, undergick sitt dödsstraff den 31 januarii 1827, hållit af N. Malmberg. ... Christianstad, 1827. Tryckt uti hof-sec. F.F. Cedergréens bokt.(Från Libris, enl Eva Leksell) I det tryckta talet (16 sidor, finns på KB, Kungliga biblioteket) kommer prästen både snart och utförligt in på huvudpersonen, »denna brottsling, förre soldaten Anders Bengtsson Lif, hwars blod i dag färgat denna jord», och fortsätter: »Yngst bland sex bröder föddes han i Skudderup af Norra Rörums Församling den 5 Maj 1803, dess Fader war Torparen Bengt Liljedahl. (- - -) Oskyldige äro hans Föräldrar uti detta blod, ty wid hans nionde år war han både Fader och Moderlös, så att de hwarken kunnat förbättra, eller fördärfwa hans hjerta. Han blef likwäl icke, såsom många andra barn wid Föräldrars frånfälle, utkastad för hwar mans fot, och förtrampad utan skydd. En äldre broder emottog honom, för att dana honom till en dygdig och nyttig medlem i samhället, men detta brodrens goda uppsåt hindrades medelst denne olyckliges egensinnighet och olydnad. Efter fem års wistande i brodrens hus, utgick han i en werld, som han hwarken kände eller fruktade, glad att efter eget godtycke få fritt handla. Strax sällade han sig till onda sällskap, och hastade från den ena willan till den andra. (- - -) Hören de ord han med mig talade, då jag kort före hans död besökte honom i Fängelset: ''Jag, sade han, bemötte alltid min broder med sturskhet och olydnad. På hans förmaningar war mitt swar, att jag wäl wisste hwad jag gjorde, och att mitt handlingssätt icke angeck honom. Men, tillade han, jag wisste icke hwad jag gjorde. Jag wisste icke att den wäg, på hwilken jag wandrade skulle sluteligen föra till Afrättsplatsen.'' Wid dessa ord strömmade tårarne utför hans kinder. Djupt ångrade han, att han icke låtit lära sig läsa med redighet. Dubbelt långsamt war hans fängelse. Dubbel möda hade hans lärare att leda honom till en rätt ånger och bättring. Högfärd, otukt och dryckenskap woro hans hufwudböjelser. (- - -) Knappt hade han uppnått ynglingens första ålder då han begynte följa werldens förföriske lockelser och på utswäwningens wäg förstörde hwad han egde. Då nu egna tillgånger med hwar dag sammansmälte och således snart blefwo otillräckeliga att tillfredsställa hans brottsliga begär, begynte han ohelga egendomsrätten. Han blef bedragare, köpte i afsigt att aldrig betala, och umgick med det brottsliga förslag att rymma, hwilket ock werkställdes. Medelst falskt bewis, falsk borgen skaffade han sig resepass och for till ett främmad land. Han återkom snart, men icke såsom den förlorade sonen, med ångren i hjertat. Nej, han andades blott brottsliga förslag. Dock blef icke hans förfalskningsbrott ostraffadt, ty derföre plicktade han med förlust af äran och tolf dagars fängelse wid Watten och Bröd. (- - -) Den som tror att denna mellantid, från hans första straff till hans sista brott icke fläckades af missgerningar, kännen honom icke fullkomligt, fastän han på medbrottslingars tillstyrkan, inför Domstolen förteg dessa sina brott. Sluteligen gick han i sällskap med en lika illistig, lika förhärdad stallbroder, att under skydd af nattens mörker röfwa, stjäla och på mordiskt sätt behandla fredliga hwarelser, som utan att ana sitt öde, hwilade lungt i sitt tjäll. Det war Försynens wård och icke brottslingarnes undseende för mord, som räddade desse menniskors lif. (- - -) Från högfärd föll denne olycklige till otukt. Ännu lefwa twenne warelser, som från honom leda sitt ursprung, den tredje är redan undangömd från förförelse och synd. (- - -) Denne missgerningsman war mycket begifwen på dryckenskap. (- - -) Han erkände öppet att han war drucken den stund, han begick det brott, för hwilket han i dag mister [miste?] sitt hufwud.» |