Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2016-09-07 17:21
Tillbaka
#943
| Tidpunkt | 1839-05-08 |
| Plats | Lisselboda galgbacken, Fellingsbro härad, Örebro län
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Fellingsbro socken |
| Uppgifter om avrättningen | Örebro Län. N:o 14. Fellingsbro, Glanshammar, Örebro m.fl. Den för andras förgöring med förgift dömde var Stensprängaren Wilhelm Fernström, 28 år gammal och med försvarlig Christendomskunskap. år 1831 började Fernström, vid 21 års alder, ett förtroligt umgänge med Pigan Brita Sina Öppenberg, som då var 45 år gammal, och flyttade samma år tillsammans med henne inom Fellingsbro socken. Detta umgänge fortfor, oaktadt Fernström anbud att gifta sig med Brita Stina, af hennes broder och giftoman, Torparen Oppenberg blifvit vågradt, i anseendet till det skrymteri, Fernström visat i sitt föregående uppförande i sju års tid. Fernström, som under tiden blef ledsen vid Brita, hvilken var känd för en driftig och hushållsaktig qvinna, föll dervid på det orådet att bringa henne om lifvet, för att blifva henne qvitt. För sådant ändamål, sedan Fernström beslutit att begagna gift och han af en grannhustru begärt och erhållit, under föregifvande att bota en honom åkommen tandvärk, ett stycke arsenik, till storlek af en half ärt, hvilket han sönderstötte och uppblandade, för att göra arseniken oigenkännelig, med pulveriseradt krut och rhabarber, passade Fernström en morgon, då Brita Stina klagade öfver sveda under bröstet, tillfället att, såsom läkemedel för det onda, i vatten gifva henne in det sålunda tillredda giftet, hvilke väl förfelade sin åsyftade verdan, men dock förorsakade Brita Stina värk och plågor, som under hennes öfriga lifstid aldrig gåfvo sig. Då detta Fernströms försök hade en sådan utgång, sökte han likväl, för det lidande han derigenom tillskyndat Brita Stina, hjelp hos flere personer, men utan verkan. Fernström föranstaltade äfven derom, at förbön flere Söndager efter hvarandra hölls från predikstolen i Församlingens kyrka, på det ingen måtte ana att hon led af annat, än naturlig sjukdom. Sedan Fernström likväl under tiden, i fortsatt uppsåt att Brita, med föregifvande af sin tandvärk och för att bota den, förskaffat sig trenne mindre bitar arsenik, dem han beredt på samma sätt som förut, fattade han, efter att en dag hafva hemfört brännvin och droppar m. m. och låtit Brita Stina förtära det, å nyo det beslut att förifva Brita. Han gaf henne derföre i vatten de ytterligare tillredda pulfren, hvarefter hon genast började nu, som förra gången, att beklaga sig öfver illamående i bröst och mage samt fick kramp i händer och fötter. Vid åsynen af hennes plågor började nu Fernström, som tillika betviflade, att hon skulle dö af giftet, känna sig olycklig öfver att hafva, såsom han uttryckte sig: 'gått på förtappelsestigen.' Han lät henne derföre begagna flera slags motgift, men, för att med ens åstadkomma antingen förbättring eller döden, uppfann Fernström att, medan Brita var sittande i ett varmt bad, en åder på hvardera handen och en på hvardera foten skulle på en gång öppnas, ty denna kur hade, efter hvad Fernström uppgaf för Brita, en viss qvacksalfvare tillstyrkt, hvarföre hon äfven medgaf det och föranstaltade om verkställighet deraf. Slutligen, förgätande sin känsla af bedröfvelse öfver hvad han företagit med Brita, förskaffade sig Fernström, hos hvilken beslutet att taga Brita af daga åter stadgat sig, af den ovannämde qvacksalfvaren tre gånger så mycket sönderstött arsenik, som Fernström förut begagnat, hvilket han sammanblandade med samma tillsatser som förut och påföljande morgon sjelf gaf Brita in, under föregifvande att det vore ett pulfver, som han fått af en Barnmorska. Derefter aflägsnade han sig och gick på arbete. Hemkommen om aftonen såg Fernström henne lida af svåra plågor, men utan att känna någon ånger öfver sin illgerning, lade han sig bekymmerslöst att sofva. Omsider afled Brita på 4:de dygnet derefter under de grufligaste plågor. Vid underrättelsen om hennes död sade sig Fernström hafva känt så svåra och förskräckiga samvetsförebråelser, att om han i det ögonblicket träffat någon själasörjare, skulle han genast hafva yppat sitt brott. Morgonen derefter hade likväl dessa känslor öfvergifvit honom, hvarefter Fernström förtegat sitt brott, hvilket först en tid derefter, genom honom undfallna yttranden, blef upptäckt. Fernström hat, såsom lagligen förvunnen att hafva Pigan Brita Stina Oppenberg med förgift uppsåtligen förgjort, af Under- och Öfver-Rätter, samt slutligen af Kongl. Maj:t blifvit, enligt 17 Kap. 1 §. Missgerningsbalken, dömd att mista lifvet, halshuggas och steglas. Fernström gick till döden den 8:de sistlidne Maj med fullkomligt lugn. (Justitiæ-Stats-Ministerens Berättelse om Brottmålen och Civile Rättegångs-Ärenderne i Riket under loppet af år 1838. Till Kongl. Maj:t i underdånighet afgiven den 16 December 1838. Stockholm Mars 1840: Nedanstående till General-Sammandraget, Tabellen N:o 1, hörande Upplysningar och Anmärkningar äro at verderbörande Herrar Domnhafvande sjelfve meddelade uti deras, till Justitiæ-Stats-Ministeren insände, uppgifter och underrättelser om de vid Domstolarne å Landet år 1838 handlagde Brottmåls- och Civile Rättegångs-ärender, s. 25-7) "1839 aflifvades genom halshuggning Stensprängaren W. Fernström, hvilken med förgift afdagatagit en qvinna, till hvilken han stått i brottsligt förhållande. Nämnde Fernström var någon tid före det uppsåtliga mordets begående anfäktad af den nyligen bland Smålandspigorna gängse pedikolustan, derifrån hand ock endast genom Länsmannens i orten mellankomst fann för godt att afstå. Märkvärdigt nog, är detta det enda exempel inom vår socken på det förhatliga läseriet, och denne ende läsare, osedlig i sin vandel, blef – en mördare." (Om Fellingsbro Socken. Topografisk beskifning med Philosophiska Facultetens samtycke och under inseende af Histor. Litt. och Archæol. Professorn Mag. Joh. Henr. Schröder... för Philosophiska Graden författad och till offentlig granskning framställd af Johan Wilhelm Sjöqvist af Vestmanlands och Dahla Landskap i Gustavianska Lärosalen d. 11 Juni 1842, Uppsala, 1842, s. 11) "Ett Mord Genom Förgiftning. Högsta Domstolen har nyligen till pröfning och afgörande förehaft en ransakning, angående Stensprängaren Wilhelm Fernström, å Sparsta ägor i Fellingsbro Socken af Örebro Län, hvilken med förgift uppsåtligen afdagatagit Pigan Brita Stina Oppenberg. Ibland förgiftningsmord torde uti vårt lands kriminal-lagskipning sällan förekommit något mera grymt, än detta, i afseende på dess utförande. Vi hafve ansett några detaljer af detta mål förtjena offentlighet derföre, att det är en ny uppenbarelse af detta sinnestillstånd, som man ofta finner hos uppsätliga mördare, att gerningen mindree härledt sig från någon häftig passion, som beherrskat deras förnuft för ögonblicket, än från en moralisk slöhet och själsfrånvaro, som tyckes hafva beröfvat dem förmågan att eftertänka gerningens grymhet och följder, alldeles såsom förhållandet var med unge Wertmüllers mördare Carl Persson, för några år sedan, med gesällen Stenvall och i synnerhet med den famösa giftblanderskan Gottfried i Tyskland. – Innan vi öfvergå till berättelsen om sjelfva målet, bör det nämnas, att ibland Fernström lefnadsomständigheter förekommer, det han, som är född den 3 Januar 1810, år 1826 började hålla skola vid Stensta bruksegendom och andra ställen. Derunder hade han vid ett ställe, kalladt Norland, lärt sig en mängd af Bastholms predikningar utantill, och, med anledning deraf, företagit sig, att för barnen hålla andeliga tal. Detta samlade omkring honom stundom flere hundrade åhörare, hvilka han inbillade, det han under sömnen hade gudeliga uppenbarelser. För att göra slut härpå, blef Fernström 4:e böndagen 1831, då han höll sin sista predikan, genom Länsmannen Adlers försorg införd till Konungens Befallningshafvande, som förständigade honom att upphöra med sitt predikande, hvarefter Fernström afstod derifrån. Vi komma nu till sjelfva händelsen. Pigan Brita Stina Oppenberg, boende i Fellingsbro Socken af Westmanlands Län, afled den 19 sistlidne Juni . Först efter hennes död blef det bekant, att hon, som annars var känd för stark och god helsa, under någon tid förut haft besynnerliga sjukdomsanfal af kräkningar och konvulsioner. Dertill kom äfven, att den aflidnas syster, Pigan Anna Cajsa Oppenberg, som under sjukdomen vårdat henne och i början icke trott sig hafva så säkra misstankar emot Fernström om Brita Stinas förgöring med gift, vid ett tillfälle, efter hennes död, hade låtit Fernström förstå, 'det Brita fått sin död af pulfret', då Fernström yttrat: 'att det kanske fortskyndade döden.' Detta yttrande styrkte hennes förmodan, hvarföre hon, ungefär 5 veckor efter Britas död, fästade pastorens i församlingen och länsmannen Adlers uppmärksamhet derpå. Dessa omständigheter gjorde hennes dödssätt misstänkt och föranledde till Fernströms häktande. Den döda kroppen blef långt efter begrafningen upptagen ur jorden, för att af läkaren besigtigas. Den kemiska undersökning, som sedermera den 7 Augusti företogs, med magens contenta, lemnade det resultat, att Brita Stina ljutit döden till följd af henne ingifvet förgift, som syntes hafva varit arsenik. I början af de med Fernström anställda förhör, sökte han alltid undvika något erkännande af sin brottsliga handling, men beträddes imedlertid ofta med en mängd stridiga uppgifter, angående sitt förfarande och det förhållande, som under sjukdomen visat sig med Brita Stina. Vid det sista förhöret inför Häradsrätten förmärktes dock hos Fernström någon sinnesoro och ånger. Domstolen begagnade detta tillfälle, för att tillfråga Fernström, hvad han af Bastholm predikningar fått lära sig, angående beskaffenheten af en sann ånger, dertill han svarade, att den skulle vara 'botfärdig och komma från hjertat.' Efter allvarliga uppmaningar att reda sanna förhållandet, rörande Brita Stinas dödssätt, begärde Fernström nu och fick tillstånd att samtala med tillstädesvarande Pastor Ångman, för att af honom hemta tröst och hugsvalelse. Några timmar derefter aflade han en fullständig bekännelse, innehållande hufvudsakligen följande: År 1831 började Fernström, vid 21 års ålder, ett förtroligt umgänge med pigan Brita Stina Oppenberg, som då var 43 år gammal, och flyttade samma år tillsammans med henne, inom Fellingsbro socken. En tid derefter anmälde Fernström hos presterskapet i församlingen, att han önskade med Brita Stina träda i äktenskap, men sådant vägrades af Britas broder och giftoman, Torparen Oppenberg, i anseende till det skrymteri, Fernström visat i sitt föregående uppförande. Imedlertid fortforo dock Fernström och Brita Stina att med hvarandra sammanlefva, än på ett, än på ett annan ställe, och bodde sednast eller sistlidet år å ett torp, under Sparsta egendom, i berörde församling. Fernström hade då uppnått sitt 28: e och Brita Stina sitt 50:e år. Fernström blef under tiden ledsen vid Brita, hvilken var känd för en driftig och hushållsaktig qvinna, och han föll dervid på det orådet att bringa henne om lifvet, för att blifva henne qvitt. I sådant ändamål fattade Fernström redan i Mars månad förlidet år det beslut, att dertill begagna gift. Han begaf sig derföre en dag i berörde månad till en grannhustru Maria Ersdotter i Engeby, af hvilken han begärde att få arsenik, under föregifvande att bota en honom åkommen tandvärk. Maria Ersdotter betviflade icke hans uppgift, utan lemnade honom ett stycke arsenik till storlek af en half ärt. Fernström sönderstötte densamma och uppblandade den, för att göra artseniken oigenkännelig, med jemväl pulveriseradt krut och rhabarber. En morgon förberörde månad, då Brita Stina klagade öfver sveda under bröstet, passade han tillfället att, såsom läkemedel för det onda, uti vatten gifva henne in det sålunda tillredda giftet, hvilket frampå eftermiddagen i mage och bröst förorsakade värk, som efter förtäring af mjölk öfvergick till kräkningar och diarrhée. Efter några dagars förlopp blef Brita väl något bättre, men fick i stället svullnad ömsom öfver mage, bröst och ansigte samt värk i lederna. Då detta Fernströms försök hade en sådan utgång, sökte han likväl, för det Brita Stina derigenom tillskyndade lidande, hjelp hos flera personer, hvilka ock föreskrefvo medel, dem Brita begagnade, utan att det hjelpte. Fernström föranstaltade äfven derom, att förbön hölls för Brita från predikstolen i församlingens kyrka, första gången sistl. Påskdag och sedan hvarje Söndag, på det ingen måtte ana, att hon led af annat, än naturlig sjukdom. Under tiden hade likväl Fernström, i fortsatt uppsåt att förgöra Brita, med föregifvande af sin tandvärk och för att bota den, af Pehr Svensson i Rinkaby och Skomakaren Pehr Debern i Norrsäter, och i båda i deras hustrurs närvaro, förskaffat sig trenne mindre bitar arsenik, dem han, på samma sätt som förut, pulveriserat och sammanblandadt med krut och rhabarber. Sedan han derefter en dag hefört bränvin, droppar i 2 flaskor m. m., dem han skulle hafva fått hos en qvacksalfvare, Anders Ericson i Baggelo, och låtit Brita Stina förtära det, fattade han Fredagsmorgonen eller den 20 sistl. April å nyo beslut att förgifva Brita. Han gav henne derföre uti vatten de ytterligare tillredda pulfren, hvarefter hon genast började nu, som förra gången, att beklaga sig öfver illamående i bröst och mage samt fick kramp i händer och fötter. Efter förtäring af mjölk och derpå följde kräkningar blef hon åter omsider bättre, men erhöll deremot i mage, bröst och ansigte en svårare svullnad, som tidtals försvann och återkom. Vid åsynen af hennes plågor började nur Fernström, som tillika betvifvlade, att hon skulle dö af giftet, känna sig olycklig öfver att hafva, såsom han uttryckte sig, 'gått på förtappelsestigen.' Han lät henne derföre såsom motgift begagna myr- och bränvinsbad, en dryck af humbla och fläder, samt starkt bränvin i kaffe, hvaraf hon likväl straxt efter Pingst kände sig så illamående, att hon dermed måste upphöra. Föär att med ens åstadkomma antingen förbättring eller döden, uppfann Fernström att, medan Brita var sittande i ett varmt bad, en åder på hvardera handen och en på hvardera foten skulle på en gång öppnas. Fernström uppgav för Brita, att den förutnämnde qvacksalvaren Anders Ericson i Baggebo tillstyrkt denna kur, hvarföre Brita äfven medgaf det och föranstaltade om verkställighet deraf. De hade då härom anlitat Tegelslagaren Carlgrens hustru Anna Charlotta Ålander, som var kunnig i åderlåtning. Hustru Carlgren öppnade således 2:ne gånger ådren på Brita, ena gången på armen och 14 dagar derefter på foten, hvarvid Brita tillika hade varmt bad, men undandrog sig uppfyllandet af deras begäran om flera ådrors öppnande. Slutligen, förgätande sin känsla af bedröfvelse öfver hvad han företagit med Brita, begaf sig Fernström, hos hvilken beslutet att taga Brita af daga åter stadgat sig, till den merbemälde qvacksalfvaren Anders Ericson och begärde af honom, såsom en, efter Fernströms uttryck, 'känd kocklare,' att få köpa arsenik. Anders Ersson vägrade i början, men lemnade Fernström slutligen 3 gånger så mycket sönderstött arsenik, som Fernström förut begagnat. (Detta har dock Anders Ersson bestridt.) Denna arsenik hade Fernström betalt med en Rdr 40 sk. och derjemte erhållit munteligt löfte, 'att om det hjelpte, det skulle blifva mycket mer.' Hemkommen sammanblandade Fernström, såsom förut, arseniken med krut och rhabarber, samt förvarade det i sin kista, derifrån han Fredagsmorgonen den 15 Juni vid sin bortgång på arbete medtog det, och vid sin hemkomst lade det i fröstret under yttrande, 'att han fått pulfver af barnmorskan Elmgren, som säkert skulle hjelpa för Brita Stina.' Sedan han påföljde Lördagsmorgon den 16 Juni klädt på sig, gick han fram till Britas säng och yttrade: 'jag skulle väg ge dig in det här barnmorskans pulfver.' Brita svarade då: 'låt bli! det gör väl syster min,' men som Fernström ville blifva säker om sin gerning fullbordande, tog han en thékopp, full med vatten, slog pulfret deuti och gav Brita in detsamma, hvarefter han, för att icke blifva röjd af öfverlefvorne, sköljde thékoppen. Då Brita, som vid intagningen yttrade: 'att pulfret vore både hvasst och starkt,' derefter började häftigt vända sig fram och åter i sängen, samt anfallas svårare ryckningar i benen, aflägsnade sig Fernström och gick på arbete vid Bäckö gård. Efter förtäring af en mindre qvantitet mjölk började Brita få starka kräkningar, som fortforo nästan intill döden. Lördagsaftonen hemkommen, såg Fernström henne lida af svåra plågor, ment utan att känna någon ånger öfver sin illgerning, och han lade sig bekymmerslöst att sofva. Påföljande Söndagsmorgon förmärktes plågorna fortfara, hvaraf han, under det han frampå förmiddagen läste för henne i psalmboken, skall blifvit rörd till ånger. Britas syster Anna Cajsa anmodade då Fernström att tillkalla barnmorska. Fernström aflägsnade sig ock i sådan afsigt, men 'döfvades,' såsom han dervid uttryckte sig, 'åter af verldens larm och sus' samt återvände efter någon stund hem, utan att hafva besökt barnmorskan. Han föregaf likväl, att han varit hos denna och beklagade sig öfver att af henne hafva erhållit förebråelser 'för de han icke kunde vänta tills de redan gifna läkemedlen verkat. På aftonen gick Fernström till hvila och Måndagsmorgon derpå begaf han sig bort i arbete. Då kräkningarne nu, såsom förut, hade Brita Stina yttrat, att, 'om hon fått mera mjölk i Lördags hade hon kunnat blifva skiljd från malkkuliumar (mercurium). På aftonen sistberörde dag, då Fernström omkring klockan 11 återkom, var Brita Stina, som reste och kastade sig i sängen, likväl så svag, att hon med möda igenkände Fernström. I medlertid gick han äfven nu till sängs och sof till dess han klockan 2 på Tisdags morgon den 19 Juni väcktes af Britas syster med underrättelse att Brita vore död. Fernström sade sig då hafva känt så svåra och förskräckliga samvetsförebråelser, att om han i det ögonblicket träffat någon själasörjare, skulle han genast hafva yppat sitt brott. På morgonen hade likväl dess känslor öfvergifvit honom, hvarefter Fernström förtegat brottet och i samråd med Brita Stinas slägtingar fogat anstalt om hennes begrafning. Först en tid derefter, som ofvannämndt är, blef brottet upptäckt. Hustru Maria Ersdotter i Engeby, skomakaren Per Debern och hans hustru Catharina Charlotta König, samt Pehr Svensson i Rinkaby och hans hustru Lena Stina Niclasdotter, hafva alla vitsordat och erkänt, att Fernström, på sätt han uppgifvit, af dem fått mindre bitar arsenik, för att bota tandvärk. De hafva ock, för innehafvandet af arsenik, hvars åtkomst de icke kunnat, på sätt Kongl. förordningen den 15 Juni 1787 stadgar, behörigen visa, blifvit, enligt Kongl. förordn. den 26 Maj 1827, af Häradsrätten dömde, att hvar för sig böta 16 Rdr 32 sk. banko, eller vid brist deraf, på grund af 5 kap. 4 § straffbalken, straffas med 16 dagars fängelse vid vatten och bröd. Fernström har, såsom lagligen förvunnen att hafva pigan Brita Stina Oppenberg med förgift uppsåtligen förgjort, aft under- och öfverrätter, samt slutligen af Kongl. Maj:t blifvit, enligt 17 kap. 1 § Missgerningsbalken dömd att mista lifvet, samt halshuggas och steglas. Han har väl hos Kongl. Maj:t sökt, att af gunst och nåd blifva ifrån dödsstraffet förkonad, men Kongl. Regeringen har icke funnit skäl att någon nåd från dödsstraffet må Fernström förunnas, utan endast förordnat att, vid dess verkställande, stegling ej måtte äga rum. Detta mål leder tankan derpå, att under de sednast förflutna åren, afdagatagande med förgift vida oftare än förr förekommit. Man kan till och med säga, att bland lifssaker, som til Kongl. Maj:t inkommit, öfver hälften varit förgiftningsmord. Handlingarne i dessa mål upplysa äfven, att arsenik öfver allt på landet bland allmogen finnes att tillgå nästan såsom en handelsvara, hvarigenom mede till utförandet af så beskaffade svåra brott lätt erbjudes den illasinnade. Detta förhållande synes härröra ifrån dels sjelfva författningarnes otillräcklighet att förekomma innehafvande och försäljning af arseniken, dels bristande tillsyn öfver handhafvandet af dessa författningar. Dessa omständigheter lära äfven nu, efter hvad det berättas, väckt uppmärksamhet hos den Kongl. Regeringen, och just med anledning af detta mål, då det blifvit upplyst, att icke mindre än fem person af allmogen inom samma socken utlemnat förgift, hvarigenom ifrågavararde ohyggliga mord befrämjats, regeringen lärer beslutat uppdraga åt lagkomittén att öfverse ofvanberörde författningar och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till ändamålsenliga för ändringar deruti." (Aftonbladet, N:o 63, Fredagen den 15 Mars 1839, s. 2) "Galgbacken, avrättningsplats å Lisselboda, Fellingsbro sn. o. hd., Örrebro län. Afrättningsplats ek på Storboda uppgavs i orten vara angiven på fel plats. Galgbacken låg på Lisselboda omedelbart N Täppmosssen. Edvard Malmkvist 1951" (www2.sofi.se, Ortnamnsregistret, Nr. 1492 Fellingsbro Galgbacken) "År 1838 N:o 61: Pig. Brita Christ. Oppenberg, född 1787, förgifven d: 19 Juni, 51 år, Begravnings-Dag d: 23 Juni" (Riksarkivet, Fellingsbro kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/10244/F/4 (1812-1842), Bild 340) varken Wilhelm Fernström eller Brita Christina Oppenberg finns med i Fellingsbro kyrkoarkiv, husförhörslängder 19a-e (1836-1845) |
| Källa | se text |
| Registrerad | 2016-09-07 17:21 Christian Schrepper |