Redan som liten så satt jag och lyssnade till mormor och morfar när de berättade om sin barndom och om sina anfäder. De gamla släktfotografierna på väggarna var bekanta ansikten och det var som att jag kände dessa personer lika bra som de släktingar som nu levde omkring mig. Här väcktes mitt intresse. Vilka var de? Var kom de ifrån? I fjärde klass fick jag prova på släktforskning och det visade sig bli en sysselsättning som fångade mig. Kanske något udda för en ung kille att syssla med detta men sådan var jag. Under många år så forskade jag sedan på både min egen släkt och på andras. Sedan några år tillbaka forskar jag dock sällan i min egen släkt. Det beror på att jag upptäckte att det fanns andra personer som redan hade forskat ut flera av de grenar som jag själv höll på med och dessutom hade kommit mycket längre än jag. Jag slutade då eftersom det kändes onödigt att göra ett dubbeljobb. Istället pysslar jag nu mest med att hjälpa vänner och bekanta att finna sina rötter.