Veckans svenskamerikan

Bild: Okänd präst, avmålad omkring 1680 - 1730 (Uppskattning). Foto: Bertil Wreting/Nordiska museet

Veckans svenskamerikan var tidig att intressera sig för de nordamerikanska indianernas kultur och språk. Missionären, som faktiskt återvände till Sverige på ålderns höst, anses också vara den amerikanska kontinentens första väderobservatör.

Johannes Jonæ Campanius (Holmiensis), föddes 15 augusti 1601 i Stockholm som son till klockaren Jonas Persson i Klara församling. Namnet Campanius kommer från det latinska ordet för klockare. Han började studera teologi i Uppsala 1627 och tog examen 1633. Han prästvigdes samma år och följde med i den svenska diplomatiska delegationen till Ryssland 1634. Åter i Sverige kom han att tjänstgöra som lärare i Norrtälje skola och därefter som präst och lärare vid Stockholms barnhus.

Men i augusti 1642 lämnade han Sverige för att bli garnisonspräst i Fort Nya Göteborg i kolonin Nya Sverige, dit han kom fram i februari 1643. Eftersom det redan fanns en präst i kolonin – Reorus Torkillus – kom Campanius i stället att ägna mycket tid åt att missionera bland lenapeindianerna som bodde i trakten. När Torkillus avled hösten 1643 tog han över dennes arbetsuppgifter, men fortsatte missionera för indianstammen. Campanius lärde sig deras språk och sammanställde 1656 en ordbok och översatte Lilla katekesen till lenapeindianernas språk.

Katekesen på lenape

1696 trycktes dessa båda böcker av hans sonson boktryckaren Thomas Campanius Holm och de svenska präster som reste till Nya Sverige det året fick med sig 500 exemplar av den översatta katekesen. Campanius studerade även indianernas traditioner och förde anteckningar i ämnet, något som senare forskare har haft nytta av. Studierna av indianerna gick bland annat ut på att bevisa att de var en av Israels försvunna stammar.

Lenapeindianerna hade alltsedan kolonisationens början under 1500-talet drabbats hårt av sjukdomar som kolonisatörerna tagit med sig. Det och stridigheter både med kolonisatörer och andra stammar bidrog till att många lenape så småningom lämnade regionen som omfattade dagens Delaware, delar av Pennsylvania och New Jersey. Men det sägs idag att relationerna mellan lenape och svenskarna vid den här tiden trots allt var vänskapliga.

Här kan du läsa om lenapeindianerna i dag – artikel i SvD

Tidig väderman

Campanius var den, så vitt man vet, första som gjorde systematiska väderobservationer i de amerikanska kolonierna och därför anses han vara kontinentens första väderman. Under 1644 och 1645 gjorde han dagliga observationer av vädret i Nya Sverige och dessa gavs ut i bokform i Sverige 1702. Ett pris – John Campanius Holm Award delas varje år ut i tjugofem olika kategorier till dem som bidragit mest till forskningen inom metereologiska observationer. Priset delas ut av National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA).

1647 skrev Campanius till ärkebiskopen i Sverige och bad att bli hemkallad. 1648 ersattes han av tre präster och kunde återvända hem. Han fick tjänst som kyrkoherde i Frösthults och Härnevis församlingar i Uppland. Han var riksdagsman 1672. Den 17 september 1683 avled han i Frösthult och är begravd med sin hustru Margareta Persdotter, med vilken han fick sju barn på Frösthults kyrkogård utanför Enköping. Hans gravhäll bär lenapetexten "Umar sacchiman chintika hacking haro ankarop mochy chuki". Det betyder ungefär "Här vilar en god hövding, som dog i hög ålder".