Ivö kyrkogård

Ivö kyrka på Ivön ligger i Kristianstads kommun i Skåne. Den är församlingskyrka i Bäckaskogs församling, Lunds stift.
Församlingen har medeltida ursprung. Den utgjorde till 1635 ett eget pastorat för att därefter till 1962 vara moderförsamling i pastoratet Ivö och Kiaby. Från 1962 till 2002 annexförsamling i pastoratet Trolle-Ljungby, Ivö och Kiaby. Församlingen uppgick 2002 i Bäckaskogs församling.
Ivö kyrka är en tegelkyrka som troligen uppfördes på 1220-talet. Initiativtagare kan ha varit Anders Sunesen som var ärkebiskop i Lund åren 1201–1224. Byggnadsstilen är romansk, men koret har en rak avslutning istället för rund. Under 1400-talet slogs tegelvalven som ersatte det plana innertaket. År 1820 tillkom tornet och något senare byggdes vapenhuset i väster.
Vid en renovering 1939–1940 togs kalkmålningar från 1300-talet fram. Målningarna föreställer Sankta Ursula och Sankta Katarina och finns på väggarna på båda sidor om altaret och är äldre än valven. Sankta Ursula är kyrkans skyddshelgon och en offerkälla kallad Ursulas källa ligger strax utanför kyrkogårdsmuren.
Dopfunten av sandsten är jämngammal med kyrkan. Ett rökelsekar i mässing från 1300-talet och en relikdosa av blyplåt innehållande benbitar och linnefragment förvaras numera i Lunds Universitet historiska museum. En ny kyrkklocka köptes 1958 samtidigt som den gamla klockan gjöts om.
Nuvarande predikstol tillverkades av snickaren Nils Djurberg i Kiaby och sattes upp 1920. Orgeln byggd av Wilhelm Hemmersam i Köpenhamn köptes in 1955 och restaurerades tio år senare.
I närheten av kyrkan och kyrkogården finns ett antal gravar i form av flatmarksgravar, hällkistor och stensättningar. Det finns också en pest- och kolerakyrkogård samt en högliknande lämning.

Sammandrag av olika källor/ Siv Bergenek