Oderljunga kyrkogård

Kyrkan

Oderljunga har haft kyrka sedan medeltiden, kanske uppförd under inflytande av cisterciensermunkarna vid Herrevadskloster. Den tidigare romanska kyrkan hade ett rektangulärt långhus, lägre och smalare kor och en halvrund absid. Kyrkan hade, vad man vet, inget torn utan en fristående klockstapel. 1799 uppfördes en korsarm mot norr.

Den snabbt växande befolkningen och den fallfärdiga klockstapeln initierade tankar på till- alternativt nybyggnad, och under 1800-talets första hälft gjordes flera förslag till utökning av den gamla kyrkan. En ny kyrka uppfördes slutligen 1852–1854 efter ritningar av Johan Hawerman. Hela den medeltida kyrkan revs men korsarmen från 1799 behölls som ombyggd ingår i den nya kyrkan.  

1955 gjordes en renovering och ominredning under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Kaj Siesjös stora al frescomålning tillkom på korväggen. Norra korsarmen inreddes till dopkapell, detta ändrades igen 1990 till gudstjänstkapell.

Kyrkogården

1100–1200 uppfördes den gamla kyrkan och kyrkogården anlades med kvarter A-B-C-D.

1892 utökades kyrkogården första gången. Området som tillkom var den del som gravkapellet står på idag och marken nedanför slänten runt kyrkan kvarter B-C-D.

Under 1900-talet utvidgades kyrkogården i flera etapper.

1952 uppfördes gravkapellet och 1985 anlades urnlunden vid gravkapellet. Minneslunden anlades i början av 1970-talet.

Källa: Riksantikvarieämbetet och Perstorps församling