Skå kyrkogård

Församlingen har medeltida ursprung och var fram till 1943 annexförsamling i pastoratet Sånga och Skå. Från 1943 till 1992 annexförsamling i pastoratet Sånga, Skå, Färentuna och Hilleshög. Församlingen uppgick 1992 i Färingsö församling.

Av den äldsta romanska kyrkan, eventuellt uppförd i slutet av 1100-talet, återstår långhuset. Kyrkan hade ursprungligen ett runt västtorn, som saknar motsvarigheter i mellansverige. Tornet var byggt i försvarssyfte och förmodligen äldre än kyrkan. Under 1300-talet förlängdes koret åt öster och sakristian byggdes till. Hela kyrkan försågs då med kryssvalv i tegel. Åren före 1695 genomgick kyrkan en grundlig restaurering men den 24 maj 1695, några dagar före återinvigningen, eldhärjades kyrkan som totalförstördes. Återuppbyggnaden sattes omedelbart igång och avslutades 1702. Ombyggnaden, som gav kyrkan sin nuvarande planform, innebar att 1300-talskoret revs och ersattes med ett femkantigt kor som var längre och högre än det tidigare, i söder uppfördes en korsarm. Det senmedeltida vapenhuset revs, den södra ingången murades igen och huvudingången förlades till tornet i väster. Vidare ersattes de medeltida valven (förutom de i långhusets mellantravé och i sakristian) av nya kryssvalv av tegel som var mindre kupiga än de gamla. Kyrkans nuvarande fyrkantiga torn uppfördes 1858 efter ritningar av Ludvig Hawerman. Kyrkans exteriör och interiör präglas främst av den omfattande ombyggnaden i slutet av 1600-talet, då även fönsteröppningarnas nuvarande utseende tillkom. 1909 grundförstärktes kyrkan vid en restaurering under ledning av arkitekten Gustaf Hermansson. Vidare ommålades inredningen och den slutna bänkinredningen ersattes med öppna bänkar. 1964 skedde ytterligare modernisering av inredningen

Wikipedia