Ornö kyrkogård

Senast 1607 utbruten ur Österhaninge, möjligen utbrutet Nämdö och Utö, förr stundom betraktad som kapellförsamling, 1922-04-28 av KMt förklarad annexförsamling.
Pastorat: 1607-08-15-1636 moderförsamling (med Nämdö och Utö), 163603-31(beslut 1619-12-09)-1923 Österhaninge, 1923-05-01-- Dalarö.
Husförhörslängd: 1861-. Födelsebok: 1728- Arkiv: 1881 nästan allt före 1861 förstört vid brand.

Ornö kyrka uppfördes mellan åren 1883 till 1886 som en kopia av Gillhofs kyrka i Jämtland. Arkitekt Ludvig Hawerman.
Församlingens historia börjar år 1607 då Ornö bröts ur Österhaninge församling och blev moderförsamling i ett nybildat skärgårdspastorat, bestående av Nämdö, Utö och Runmarö. Mellan år 1636 och 1923 hörde församlingen åter till Österhaninge pastorat, som kapellförsamling. År 1922, som annexförsamling genom ett beslut av kungliga majestät. Från 1923 tillhör Ornö församling Dalarö pastorat.

Ornö kyrka har haft två företrädare på ön. Bägge har legat invid skolhuset där det s.k. Rosirska gravkoret ännu står.
Det första kapellet på ön uppfördes troligen redan vid 1300-talets slut. År 1652 byggdes en större kyrka, vilken skonades vid rysshärjningarna år 1719.
År 1771 uppfördes ett gravkapell i kyrkans nordöstra hörn samt ett vapenhus. År 1881 brann kyrkan ned till grunden, det enda som blev kvar efter branden var det Rosirska gravkoret av sten samt en del kyrksilver och en ljuskrona.

Nuvarande kyrka stod klar fem år efter branden. Kyrkan byggdes i den för den tiden mycket moderna Schweizerstilen med mycket tunna tak och rikligt med snickarglädje.
2006 återfick kyrkan något av sin forna färgsättning i grått och vitt. 2008 invigdes en fasadbelysning.

Skatteverket samt Svenska kyrkan