Läby kyrkogård

Läby medeltidskyrka är byggd av gråsten och är en av de minsta i Uppsala län. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster av samma bredd som övriga kyrkan. Vid långhusets nordöstra sida finns en vidbyggd sakristia och vid dess västra sida ett kyrktorn med ingång. Ytterväggarna är spritputsade och har slätputsade hörn och omfattningar. De spitputsade delarna är målade i ockragult medan de slätputsade är målade i vitt. Långhuset har ett sadeltak som är täckt med tjärade spån. Sakristian har ett spånklätt pulpettak. Torntaket har en åttakantig lanternin av trä med kopparplåtsklädd tornhuv som högst upp har ett kopparklätt kors. På medeltida vis saknar kyrkorummets norra vägg fönster.

Troligen uppfördes kyrkan omkring år 1200. Senare förlängdes kyrkobyggnaden mot öster, fick sitt nuvarande kor och blev en salkyrka. Förlängningen mot öster kan ha skett så sent som tiden omkring år 1600, då en stor ombyggnad ägde rum. Vid denna ombyggnad tillkom nuvarande sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Först efter år 1669 färdigställdes vapenhusets tak. Under 1700-talet förstorades fönsteröppningarna. Nuvarande slutna bänkinredning tillkom på 1770-talet. Tornet med lanternin byggdes 1801-1803. Samtidigt revs vapenhuset och södra ingången sattes igen. Stenar från vapenhuset blev byggmaterial till tornet. Kyrkklockorna flyttades upp till tornet från att tidigare ha hängt i en klockstapel. År 1860 lades kyrkan i malpåse samtidigt som Vänge kyrka byggdes ut för att rymma Läbyborna. Efter att ha stått öde restaurerades Läby kyrka under ledning av arkitekt Birger Jonzon och återinvigdes 25 oktober 1928 av ärkebiskop Nathan Söderblom.