Alboga kyrka och kyrkogård

Alboga kyrka, ritad av arkitekt Folke Zetterwall invigdes år 1896 och ersatte då den äldre och dragiga medeltidskyrkan som revs för att ge plats åt den större granitkyrkan. Något som bevarats från den gamla kyrkan är dopfunten i sandsten från omkring år 1200. Kyrkan karaktäriseras bland annat av stora romanska fönster med vitmålade bågar. Alboga kyrka har sadeltak täckt med rött tvåkupigt tegel. Vid renoveringen år 1997 togs bland annat det så kallade himlade taket, en målad stjärnhimmel, i koret fram. Den senaste renoveringen av kyrkan gjordes 2019.
Kyrkan är tillgänglighetsanpassad vid planerade besök då lösa ramper placeras ut in till kyrkan. Tillgänglighetsanpassad toalett finns utanför kyrkan. Maxantal besökare i kyrkan är 175 stycken.

Alboga kyrkogård har ett framträdande läge på en avgränsad kulle. Kyrk-kullens sidor täcks av lövträdsdungar. Kyrkogården har en trapetsoidform, smalare i söder och är uppdelad i två terrasser, vilka delas på mitten av en rak grusgång som leder upp till kyrkans mittport och omsluter hela byggnaden. Kring kyrkogården löper en stödmur av kallmurad natursten, delvis förfallen. Åt söder utgörs stödmuren av kvaderhuggen granit och gnejs i tre skift. I denna mursträckning mitt är en öppning som kantas av spetsiga grindstolpar av natursten. Murar och grindstolpar är från 1986 och därmed samtida med kyrkan. Längs alla murar utom den södra står en rad med äldre askar. Kyrkogården är försedd med belysningsarmaturer i form av förzinkade lyktstolpar med genomskinliga kupor. Det finns en äldre del innanför portstolparna samt en nyare där en askgravlund finns anlagd. Kyrkogården har medeltida ursprung men det är inget som syns ovan mark idag utan prägeln kommer från det sena 1800-talet då nuvarande kyrka uppfördes. I början av 2021 fanns det 123 aktiva gravrätter på Alboga kyrkogård.

Byggnader

Kyrkan är placerad i kyrkogårdens norra ände, vilket är det högsta partiet. Därmed bildar kyrkan fond åt hela kyrkogården. Den uppfördes 1895 i ny-romansk stil och karaktäriseras av sitt oputsade murverk av röda granitkvadrar. I öster har det fullbreda koret en smalare polygonal absid och i väster reser sig ett torn med spira. Direkt nordväst om kyrkan, i hörnet av kyrkogården, står en sentida ekonomibyggnad med rödfärgad träpanel och sadeltak. Denna finns redan 1937 och renoverades 1989 då toalett och personalrum tillfogades.

Gravar

Kyrkogården är uppdelad i fem kvarter, A – E.

Kvarter A utgör den lilla ytan norr om kyrkan och är outnyttjad.

Kvarter B utgör den övre västra terrassen och präglas av låga 1900-talsvårdar med katalogkaraktär, flera har klassiserande drag. Här finns de yngsta vårdarna, men även den näst äldsta, en liten avsides liggande grusbädd vid kyrkan med stenram över Mathilda Mellqvist (1870 - 1893), B 108. Hon var gift med handlanden och amerikafararen Carl- August Mellqvist i Östergården, Örum och dog i barnsäng. Den dödas namn är inhugget på en svagt uppskjutande fasad yta på stenramen ena kortsida, hugget i ett stycke med denna. Spår av äldre gravar saknas helt på kyrkogården, som dock har medeltida anor. Smideskorset på B 15 är en annan solitär i kvarteret. Det är rest över smeden Gustav Claesson (1874 - 1977), som själv smitt korset, och dennes maka Elisabet. Även blomlådan i smide gjorde han själv. Gustav var son till smeden Benjaminsson i Od och allmänt känd som ”Albogasmén”.

Kvarter C utgör den övre östra terrassen och är i princip outnyttjad.

Kvarter D utgör den lägre västra terrassen och upptages av glesa rader med låga vårdar från 1900-talets första hälft. De flesta är av katalogkaraktär och flera med klassiserande drag. Ett gott exempel på 20-tals klassicism är J A Johanssons familjegrav Kortered, D 40 - 44. Det är en låg vård i svart granit med rena linjer och antydan till polynform. Vid basen är en opolerad stick-båge med oljelampsrelief, symbol för döden. D 45 – 46 över W L Willander (1850–1945) och hans hustru Anna Sofia (1853 - 1940) har en av kvarterets få grusbäddar, äldre fotografier visar att flera ursprungligen haft det. Hela ena sidan på grusbädden utgörs av en låg vård i svart granit med lägre sidostycken som bär rundlar med relief av kors respektive brinnande fackla. Graven är ett typiskt exempel från 1940-talet. Tre små vårdar tillhör kvinnor: D 31 - 32, en liten granitsten över Berta Palm och dottern Lisa med inskription i jugendstil, D 93, en liten häll över änkan Kristina Sträng (1847 - 1922) till ”Tacksamt minne”, och den lilla stenen av svart granit med vinkelbrutet krön och polerad front, D 125, över folkskollärarhustrun Emma Gasslander från omkring 1900, rest ”med tacksamhet” av barnen. Den lilla stenen rest över Folke Hallander (1893 - 1919) på Hallåkra, D 86, är ett gott exempel på jugendstil med sin geometriska streckdekor.

Kvarter E upptager den lägre östra terrassen och har en väl bibehållen karaktär från det förra sekelskiftet. Här rör det sig om resliga vårdar i kontrast mot de västliga kvarteren, som präglas av 1900-talets folkhemstankar om standardisering och jämlikhet. Ett antal grusbäddar är bevarade medan andra slopats, de kvarvarande har därmed stor betydelse för intrycket. De flesta gravarna är svagt terrasserade. Det är påkostade gravvårdar där titeln ”Lantbrukare” är vanligast och speglar socknens dominerande bondeklass. Bland gravarna märks särskilt den som tillhör ”Lantbrukaren” Johannes Johansson (1820 - 1888) från Kortered och dennes maka Kristina Andersdotter (1810 – 1887), E 81 – 83 vilken är kyrkogårdens äldsta.  Den rikt profilerade vården av svart granit står på en skråkantad sockel inom en grusbädd. Kring bädden löper en avL A Delander pastoratets få gjutjärnsstaket. Med jämna avstånd står pinjekottskrönta stolpar på stenpollare och mellan dem är spjälor som krönts av spjutspetsar. Mitt för vården är en grind. Visst lav-angrepp finns på staketet. Denna grav är av stor betydelse för kyrkogården karaktär. ”Hemmansägaren” Alfred Erikssons (1810 - 1887) familjegrav, E 1 – 4, har en flat obelisk i svart granit av en vanlig modell med rundbågsdekor och inom sockeln en stickbåge. Vården står inom en bred grusbädd med finhuggen granitram. Invid denna finns ”J A Karlsson Alboga stom Familjegrav”, E 5 – 7, som är ett typexempel på de grusbäddar från 1900-talets förr hälft där vården utgör ena långsidan i ramen och har låg höjd. Bautastenen E 12 bär följande inskription:
 ”L A Delander *1862 +1927. Växt upp i Delahult. Till Strängnäs stift Ludgo och Spelvik. 1894 Komminister 1905 Kyrkoherde 1925 Kontraktsprost. Ludgo och Spelviksbor reste vården. Taksamt minne af afhållen kyrkoherde”.
 Till vården hör en enmans smal grusbädd med kraftig granitram. En flat obelisk av svart granit, E 22 – 24, minner om ”Lantbrukaren” Lars Johan Andersson i Örum (1832 – 1914) som var ordförande i byggnadsstyrelsen för kyrkan. Ännu ett exempel på det tidiga 1900-talets låga vårdar som samkomponerats med en grusbädd är graven över Anders Kyrkander (1832 – 1918) och hustrun Gustava Ulrika (1842 – 1930) på Brushed, E 38 – 39. Denna grusbädd omges av en kraftig granitram med hörnmarkeringar i form av klot. På huvudänden reser sig två karnisprofilen upp mot en låg vård som kröns av två voluter. Allt är i ljus granit. Anders var kommunalordförande 1876 – 1878. Gravvården bredvid, E 40, är en obearbetad natursten från samma gård, rest över nämnda pars barn Alvida (1865 – 1944) och Gustav (1882 – 1974), det var den sistnämnde som själv såg ut stenen. ”Lantbrukaren” Alfred Anderssons (1842 – 1903) familjegrav Ulfvastorp, E 46 – 47), har en bautasten i svart granit med släthuggen front och polerad inskription. Till vården hör en grusbädd med stenram. Bautastenen i ljus granit över Johannes Larsson (1838 – 1913) Delahult och dennes maka Kajsa Lena  ( 1840 – 1912) har en släthuggen front utsparat textfält krönt av en rundel med grekiskt kors, E 49 – 50. De var föräldrar till kyrkoherde Delander. Den låga katalogvården E 54 – 56 tillhör ”Snickerimästaren” Frans Oskar Johansson (1862 – 1939) med maka samt son. Frans Oskar var skolad möbelsnickare och slöjdlärare i socknen och vården vittnar om en av skogsbygdens vanliga näringar vid sidan av lantbruket. Kyrkogårdens mest påkostade vård tillhör ”Lantbrukaren” Johan Niklas Källman (1840 – 1913) på Högsättra och dennes maka Sara Lisa (1842 – 1915) samt sonen Hjalmar Ansgarius (1884 – 1915), E 84 – 86. Denna grav har en storgrusbädd med kraftfull granitram. Huvudändan är högre och från dess mitt reser sig en hög och tjock vård mot vilken två stiliserade voluter ansluter. Allt är i ljus granit och präglas av jugend. Vården krön är stubbat och har höga reliefer av ek-kvistar. Den vinkelbrutna resta vården i svart granit, E 89 – 90, över Johannes Svensson (1836 – 1912) på Halsa med makan Maria Kristina Johansson (1841 – 1924) uppvisar makens autograf. Denne var med i byggnadsstyrelsen för kyrkan. Den låga svarta granitvården över Gustaf Bengtsson (1832 – 1919) och hans maka Maria (1835 – 1915) på Västergården, E 93, uppvisar på yttersidorna flankerande jugenddekor i form av liljor i plattrelief. Vården är en modell som förekom ännu vid 1900-talaets mitt.

Sammanfattande kulturhistorisk karaktärisering

Albogas lilla kyrkogård har medeltida ursprung, men av detta syns idag inget ovan mark. Dagens prägel kommer av det sena 1800-talet då nuvarande oputsade granitkyrka uppfördes. Kyrkogården är påtagligt axial med kyrkan i fonden, upp till vars mittport en rak grusgång leder från ingången i söder. Övriga gångar saknas. Inhägnaden utgörs av en stödmur som i söder lagts av kvaderhuggen granit. Kring kyrkogårdens övriga sidor växer trädrader. Kyrkan ligger på den högsta punkten och terrängen sluttar åt söder där den är svagt terrasserad. I det nordvästra hörnet står en diskret placerad ekonomibyggnad. Gravvårdsbeståndet är uteslutande från 1800-talet och 1900-talet stående i tämligen glesa nord-sydliga rader. Den östra hälften präglas av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets resliga vårdar över ”lantbrukare” och ”hemmansägare” i form av bautastenar och flata obelisker, de speglar den bondeklass som dominerade den lilla skogs- och mossrika socknen. Ett antal av gravarna har bevarade grusbäddar vilka är av stor vikt för kyrkogårdens karaktär från denna tid. Av stort intresse är Johannes Larssons och Kristina Andersdotters grav från 1888 som har en grusbädd omgärdad av ett gjutjärnsstaket, idag en ovanlighet på landets kyrkogårdar. Några vårdar uppvisar drag av jugend. Kyrkogårdens västra hälft präglas av 1900-talets låga katalogvårdar som speglar folkhemmets ideal och bestämmelser om maximihöjd av gravvårdar. Intrycket är därför ganska uniformt. De äldre vårdarna är i den södra delen där också några enstaka grusbäddar påträffas.

* Texten är hämtad från Robin Gullbrandsens ”Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdarna i Skölvene pastorat”.