Långaryds kyrkogård

Första kyrkan var troligen en stavkyrka av trä men olika källor tyder på att här funnits en stenkyrka på 1200-talet. Den byggdes om efter c:a 200 år med betydligt stabilare murar. År 1303 är det första datum som hittills är bekant i Långaryds kyrkas historia. Kyrkan brändes två gånger vid danskarnas härjningar på 1500- och 1600-talen. Efter första branden 1563 förstärktes kyrkan med valv uppburna av grova stenpelare. Den andra branden inträffade 1644. På 1750-talet gjordes en utbyggnad sju meter åt väster. I slutet av 1700-talet var kyrkan i dåligt skick och beslut togs om att bygga en ny kyrka.

Mellan 1806 och 1810 murades den nya kyrkan upp medan den gamla stod kvar inuti. Därefter revs den gamla och inredningsarbetet vidtog. Invigningen år 1816 förrättades av biskop Ludvig Mörner. Kyrkobyggnaden som uppfördes efter ritningar av Per Wilhelm Palmroth vid Överintendentsämbetet har ett rektangulärt kyrkorum och en smalare, absidformad sakristia belägen bakom ett korskrank i öster, torn i väster, ingångar i väster och mitt på sydfasaden, samt i öster till sakristian. Den är byggd i sten, spritputsad i gråvitt, slätputsade omfattningar, grå cementsockel. Exteriören är renodlat nyklassicistisk, medan interiören präglas dels av inredning från 1700-talets första hälft, dels av 1930-talets renovering, särskilt i korpartiet. Lanterninentillkom 1847 och ersatte den ursprungliga fyrsidiga huven med spira, kors och glob. Den har tornur åt fyra håll. En omfattande renovering genomfördes 1932-1933. Kyrkan målades bl.a. invändigt med en grågrön färg som tillsammans med takets gråaktiga färg gav ett ganska mörkt intryck. Taket i absiden fick en målningsdekor med motiv >>Kristi himmelsfärd<< utförd av G Ambe och T Hjelm. Även i mitten av 1960-talet genomfördes förbättringar av kyrkan. Den nuvarande interiörens färgsättning tillkom vid den senaste renoveringen med invigning 1994. 

Wikipedia