De röjde vägen för tryckfriheten

Originalhandlingen bakom tryckfrihetsförordningen "Kongl. Maijts Nådiga Förordning angående Skrif- och tryckfriheten. Gifwen Stockholm i Råd-Kammaren d.en 2. Decembr. 1766." Foto: Emre Olgun.
I våras fick vi ta del av den glädjande nyheten att den svenska Tryckfrihetsförordningen blivit utsedd till världsminne av Unesco. Den är den äldsta i världen i sitt slag. Men vilka var personerna bakom den? Här får du möta tre av dem.

Den 2 december 1766 införde Sverige Tryckfrihetsförordningen, som då blev världens första lag för allmän tryckfrihet och yttrandefrihet. Men vägen dit hade förstås varit lång och hade det inte varit för dessa tre eldsjälar kanske den hade dröjt ytterligare hundra år: 

Peter Forsskål 1732-1763 
Naturforskare, orientalist och filosof

Peter Forsskål 1732-1763. Okänd konstnär.Redan 1759 försökte docenten i ekonomi, filosofen och naturalhistorikern Peter Forsskål både på latin och svenska ge ut en avhandling i juridik, De libertate civili. Skriften förbjöds dock av politiska skäl då fakultetsprofessorn Anders Berch tillhörde hattpartiet och Forsskål mer kan anses ha varit ivrig mössanhängare.

Men skam den som ger sig, Forsskål lät nu professor Niclas von Oelreich titta närmare på den svenska texten och fick den godkänd efter några språkvårdande ingrepp. Tryckningen av pamfletten Tankar om borgerliga friheten bekostade Forsskål själv, men även detta försök till avskaffande av censuren stötte på starkt motstånd. Kanslikollegium ansåg nämligen, att då tankarna var skrivna på svenska, kunde dessa av pöbeln som saknade all form av bildning, tas som uppvigling mot makten. Hur fel hade de inte då Forsskåls verkliga syfte var att stödja framväxt och spridning av kunskap i vidare mening.

Forsskål avled 1763 och fick tyvärr inte uppleva att hans vision blev verklighet. Hans tankar som var typiska för frihetstidens språk knyter tydligt ihop yttrandefriheten och offentlighetsprincipen som mösspartiet så hett ivrade för.

Anders Nordencrantz 1697–1772
Författare, Nationalekonom, Politiker

Anders Nordencrantz. Illustration ut boken "Svenska industriens män" (1875).Riksdagsmannen Anders Nordencrantz var däremot med om att driva igenom förordningen. Han hade liksom Forsskål tidigt argumenterat mot censur och trycktvång i skriften: Oförgripliga Tankar om Frihet i bruk af Förnuft, Pennor och Tryck samt huru långt friheten derutinnan i ett fritt samhälle sig sträcka bör, tillika med påföljden deraf.

I skriften kämpar han med kraft för yttrandefrihet, men även denna gång ingrep Kanslikollegium och hindrade publiceringen av den samma. Men vid 1765–66 års riksdag hade hans idéer slagit igenom på en bredare front, och som en verksam medlem av sekreta utskottet tog han en stor del i rannsakningen mot det gamla systemets män och för tryckfrihetens införande.

Anders Chydenius 1729–1803
Skriftställare, kyrkoherde, riksdagsman

Anders Chydenius 1729–1803. Okänd konstnär.Den finlandssvenske kaplanen Anders Chydenius inspirerades av upplysningens idéer och hans mest betydande verk är Den nationella vinsten, framlagd vid riksdagen 1765. I den ger han uttryck för sin ståndpunkt: Genom att arbetare och affärsmän berikar sig själva berikar de också varandra och hela samhället.

Det är inte undra på att Chydenius har kallats ”Nordens Adam Smith”. Senare samma år utsågs han till representant för kaplanerna i Österbotten vid riksdagen 1765–66 och hörde till det nya mösspartiets mest nitiska anhängare.

Framgång till slut

Chydenius skrifter, om bland annat tryckfriheten, fick en spridning som saknar motstycke under frihetstidens myckna pamflettskrivande. Man kan med fog säga att Chydenius var en av de ledande krafterna bakom den tryckfrihetsförordning som år 1766 var unik för Finland och Sverige. Äntligen hade de starka kraven på avskaffandet av censur och därmed en ökad offentlighet kommit till stånd. Vid riksdagen hade hans idéer på allvar trängt fram.

Och vi var först i världen!

Artikeln är skriven av Karin Borgkvist Ljung, filosofie magister i etnologi och tidigare chef på Riksarkivets forskarexpedition som numera främst arbetar med arkivpedagogik och paleografi.