Lite snuva och en rosslig röst, vad kan det ha med släktforskning att göra. Egentligen ingenting, men det kan ge möjlighet att skapa en lucka bland alla måsten och att bara kunna sitta i lugn och ro och låta tankarna fara. Eller så kan man plocka fram något lagom problem och bara sitta och fundera. Det är vad som händer nu när jag drabbats av en enklare förkylning. Knappas värt att gå ut och vara tillsammans med andra, men lite gemenskap kan man finna via nätet.
Sitter med ett DNA-test, och det är inte mitt, men det är intressant ändå. Det var en födelsedagspresent, från en god vän till dennes farmor. En sådan där grej som egentligen bara är på skoj, för ingen i familjen hade egentligen så mycket intresse för släktforskning. Och nu måste jag skjuta in, hur kan man inte vara intresserad av släktforskning. Det måste väl vara det viktigaste i hela världen. Tänk om man missar någon intressant person, som man kan prata länge om. Nåväl, det fanns inte det intresset.
Lite svabbande och lite skickande och sedan vänta på svaret, visst är det enerverande om man verkligen vill veta något speciellt, annars är det bara att luta sig bakåt och låta tiden ha sin gång.
Fast lite släktforskning kan vara bra att göra, det behövs ju när svaret kommer. Men ska det läggas ner tid, när det kanske är helt fel träd som byggs. Svaret kan ju rasera vilka träd som helst har jag förstått. Eller åtminstone kan det behövas klippas ner rejält. Men det får framtiden utvisa.
Med ett träd färdigt, med okänd farfar och okänd farmors farfar, så blir det lite mindre än de som har tur med sina föregångare. Fast nu börjar det att kittlas en del, om det nu visar sig att det redan funna är rätt, så kanske det finns svar på någon av gåtorna. Å andra sidan kanske det blir annat som trillar bort. Det får vi se när svaret kommer, vilket det faktiskt gjort nu. Annars hade jag ju varit tvungen att avsluta nu.
Så här långt är det en upprepning av en berättelse från 2012. Liknande förutsättningar och väntande på att hitta något. Den gången kom svaret och det var några namn med, inte nära träffar men lite gick det att utläsa. Och det tillkom ett namn eller två med ojämna mellanrum, lika spännande hela tiden. Tog några år att bli klar med det mesta. Och nu känns det nästan likadant, ska svaret ge lösningar snabbare.
Många namn på listan, och snabbt föra över till andra, tur att det inte kostar så mycket. Samma namn, på andra listor men också nya, som inte finns på de andra. Här gäller det att sortera, det är nästan överväldigande vad mycket information som kommer. Tänk om det varit så lätt för 12 år sedan. Fast allt har ju sin tid, sägs det. Stor träff, inget träd, men mailadress, så där börjar en del. Annan stor träff, men var är kopplingen, nästa träff, pang på rödbetan, bra träd och rätt svar. Avbruten av ett mail, med en fråga om det kan ha varit någon i den byn. Det rullar på, namn efter namn placeras in, den ena grenen efter den andra blir konfirmerad,
Efter några vändor till syns det vem som var farfar, 110 år efter att det hände, ett barn blev till. Några vändor till, och frågan om just den byn får ett förmodat svar. Farmors farfar verkar ha hittats, samma arbetsplats, samma ”unika” förnamn som efter en bläddring i födelseboken tycks vara ovanligt där. Verkar vara rätt, men nu behövs kanske lite mer direktriktad testning. Fast man kan undra, lite längre ner bland centiMorgan kommer en till som pekar på samma familj. Vi säger inte att det löst, men det är en stark kandidat.
Första gången tog det tid, nu var det nästan overkligt hur det bara trillade in efter en kort stund. Egentligen en fantastisk upplevelse att, med liknande förutsättningar, få se hur mycket som utvecklingen hunnit med. Nu ska jag bara njuta ett tag innan vi tar tag i nästa släktforskningutmaning, på min egen farslinje, kan vi komma tillbaka till 1700-talet och hitta något.