Under en föreläsningsturné i Skåne i förra veckan fick jag plötsligt några timmar över och bestämde mig för att raskt styra stegen mot Lunds Universitetsbibliotek, en mycket vacker byggnad i akademisk miljö. Väl inne tog jag mig till Informationsdisken och bad att få veta var de Digitala tidningarna, de som Kungliga Biblioteket efter massiva påtryckningar till sist gjort tillgängliga på fem av landets Universitetsbibliotek, fanns att studera. Föreställde mig att jag skulle placeras vid en av bibliotekets många datorer, för att där omedelbart kunna börja leta.
Not so fast! säger den trevliga bibliotekarien. Först måste du ha ett lånekort här på biblioteket. OK, fylleri, fyllera, fylleralla, fram med legitimationen och efter bara tio minuter är den detaljen fixad (se ingressbilden). Nå, säger man, vart går jag nu?
Not so fast! fortsätter bibliotekarien. Nu måste vi först skapa en ACCESS till Kungliga Bibliotekets tidningssajt. Access? undrar man. Ja, alltså ett personligt användarnamn och lösenord. OK, nya fylleriövningar, krångel med nätet och utskriftshanteraren, men till sist får man i sin hand ett A4-papper med både användarnamn och lösenord i petitstil – så smått att man blir tvungen att kisa för att kunna se de sammanlagt 20 diminutiva siffrorna, specialtecknen och de stora och små bokstäverna. Är allt klart nu, frågar man?
Not so fast! säger bibliotekarien. Du vill kanske skriva ut ett eller annat och i så fall måste du ha antingen kopieringskuponger eller ett kopieringskort. Man väljer det senare, ett sorts konto där man betalar in 100 kronor för att få skriva ut eller kopiera för 95 kronor (BRAVO!). Efter nya ifyllnadsövningar plockar man fram sin hundralapp. Personalen stirrar klentroget på den. ”Sådant sysslar vi inte med här!”. Fort ned med sedeln och upp med ett VISA-kort i stället. Redan efter åtta minuter kan man stolt foga detta vackra värdebevis med minus-bonus till sin kuriosasamling.
Så är det då äntligen dags att ta sig till de digitala tidningarna. Den mycket hjälpsamma bibliotekarien följer med ner i källaren och där bland mobila mikrofilmshyllor står det verkligen ett bord med EN (singularis) dator avsedd för Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar. Det går inte att boka denna enda dator och det finns inget kösystem. Det sitter redan en människa där! Man blir besviken! Man nedsjunker i svårmod! Den unge mannen tittar tröstande på en och säger: Jag är nog klar om några minuter! Det visar sig vara sant, och lätt triumfatoriskt intar man tronen.
Not so fast! säger bibliotekarien, nu måste du först logga in. Man gör så och trycker på ENTER. Inget händer. Felmeddelande. Man försöker igen och igen! Ibland tar det en liten stund innan en ny access fungerar, säger bibliotekarien, och lämnar en. Redan efter elva minuter fungerar inloggningen verkligen och man kan ta itu med det fröjdesamma letandet i denna fantastiska tidningsresurs.
Man har roligt! Upptäckterna följer slag i slag och till sist bestämmer man sig för att försöka göra en utskrift. Sagt och gjort. Bredvid skärmen ligger det en liten lathund med detaljerade anvisningar. Oerhört detaljerade! Makalöst detaljerade och komplicerade. Värre än att ställa om klockan på mikrovågsugnen efter ett strömavbrott. Till sist och med döden i hjärtat trycker man på ENTER och går en trappa upp till det rum där de stora kopieringsmaskinerna står. Var ligger nu mina utskrifter? hinner man tänka, innan man förstår att ytterligare handpåläggning är av nöden.
Not so fast! säger kopieringsmaskinen. Efter att ha studerat ytterligare en lathund förstår man att man, för att få ut sina kopior, först måste knappa in sitt användarnamn och lösenord. De tjugo pyttesmå tecknen ni vet. Förtänksamt har man placerat fusklappen i bröstfickan och efter att ha fått fram den kan kisandet och inknappandet börja. Det visar sig då att trycktangenterna är av den där gungiga typen, där man inte riktigt vet om anslaget biter eller ej. Nåväl, man kan väl räkna antalet tecken på displayen. Det kan man inte. Smått, smått, smått! Och svagt! Man tillgriper mobiltelefonen som har en seniorvänlig förstoringsglas-app. Med hjälp av detta verktyg blir det till sist möjligt att få till användarnamnet och lösenordet. Man trycker ENTER och väntar. Det rasslar till och man hinner börja hoppas. Ut kommer de fyra utskrifterna – samtliga blanka!