Hoppas ni alla har en riktigt fin jul, hemma eller var ni än befinner er. Fast jag vet förstås att det inte alltid är så. Firar du julen i ensamhet hoppas jag att den är självvald. Själva firar maken och jag med barn och barnbarn, precis som vi brukar.
Julkortet ovan är ett av många som Jenny Nyström målat. Hon är nog den konstnär vi mest förknippar med julen. Jenny Nyström föddes i Kalmar 1854 och anses vara den som gav jultomten ett ansikte. Det var hon som började måla jultomten så som vi är vana att se den idag, med vitt skägg och röd tomteluva. Redan som barn flyttade Jenny Nyström till Göteborg. Hon gifte sig med Daniel Stoopendaal och 1893 föddes sonen Curt som hade tänkt bli läkare men så småningom övergick till att följa sin mor i hennes yrkesarbete som julkortsmålare.
Detta är nionde gången jag gör ett blogginlägg vid jultid här i Rötterbloggen. Jag trodde det skulle bli tionde eftersom jag började blogga i januari 2014. Men det visade sig att jag inte skrev något blogginlägg vid julen 2015 och nu minns jag inte varför.
Övriga jular har jag nog oftast skrivit om människor jag hittat under min släktforskning som antingen fötts, dött eller gift sig på någon av julhelgens dagar. I år blir det inte så, jag hittar ingen mer just nu. De allra flesta i mina släktträd är ju inte födda eller har dött på julen. Vi får se om jag har någon ny julanknyten upptäckt att komma med nästa år.
Som arbetande uppdragsforskare kan det ibland bli stressigt. Det går aldrig att veta i förväg hur lång tid en släktutredning till en kund tar, för det beror ju på vad som är möjligt att hitta. Åtminstone i de flesta fall, men vissa kunder beställer avgränsade eftersökningar som är lättare att planera.
I somras hade jag flera större släktutredningar på gång och jobbade mycket så nu har jag i stället tagit ett par veckors semester före jul. Det har verkligen varit toppen, att inte behöva stressa så mycket som det vanligtvis blir före jul. Nu har jag i lugn och ro kunnat fundera över julklappsinköpen till barnbarnen och fått till lite julstämning här hemma. Plus lite släktforskning som jag ska ge bort så småningom, som jag skrev om i förra blogginlägget.
Så här års känns det så självklart att tänka tanken "vart har tiden tagit vägen?". Det var ju alldeles nyss det var jul förra året. Ett år går så fort numera. Nu när jag närmar mig 70-strecket är ju ett år bara 1/70 av mitt liv men när jag var 20 var det 1/20 av livet. Vilken skillnad!
Så är det nog för barnen också. När jag säger att "vänta lite, jag kommer om en stund" så är den stunden mycket längre för barnet än för mig. Det sa min ene son till mig någon gång när han var i skolåldern. Jag har kloka söner, ska ni veta.
Apropå tid så känns det också som att jag inte alls har bloggat i tio år, utan började mer nyligen. Men mer om det senare, jag måste nog uppmärksamma tioårsjubileet om några veckor. Då får jag se till att skriva något klokt om tidens gång.