Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Rötterbloggen
- De utnyttjade pigorna
De utnyttjade pigorna
Ibland när jag läst i husförhörslängder har jag reagerat på att det varit så stor omsättning bland de anställda på gårdar eller i stadsfamiljer. Nya pigor och drängar varje år vid Mickelsmäss. Då har jag tänkt att det nog inte var en omtyckt arbetsgivare. Det är ju rimligt att tro.
Är det bara stor omsättning på pigor så är nästa tanke att husbonden, eller kanske en vuxen son på gården, utnyttjade pigorna. Så blev pigorna med barn och när det uppdagades skickades de iväg. Om jag skulle följa ett antal pigor från sådana gårdar, hur troligt är det att några av dem ganska snart skulle föda ett utomäktenskapligt barn, ett barn som prästen kallade oäkta i födelseboken? Förmodligne ganska troligt.
Just nu läser jag en bok om några vanliga människors liv i Stockholm på 1890-talet. Där förekommer bland andra en fin borgarfamilj där familjefadern utnyttjar pigorna på löpande band. Ut med en som blivit gravid, så in med nästa osv. Och hustrun diskuterar med en närstående och säger "hur kan det komma sig att just vi råkar få så många lösaktiga pigor?". Så aningslös. Om hon bara visste...
Det är lätt att förstå hur utsatta de unga kvinnorna var, framför allt i tonåren och på de första pigplatserna. Inte satte man sig upp mot överheten och sa nej när husbonden kom och krävde sitt.
I en helt annan bok, en bygdebok från någon socken i Östergötland, läste jag för flera år sedan om en adlig man, slottsherren i socknen, som var känd för att göra sina pigor med barn. Sedan betalade han en dräng för att gifta sig med pigan och ta på sig faderskapet. En sådan dräng, som alltså blev legal far åt slottsherrens dotter, blev så fäst vid dottern att när hon i sin ungdom blev kallad att bli piga på slottet berättade han allt för henne och sa att "där får du inte ta tjänst, då kommer din egen far att tvinga sig på dig". Så han hjälpte henne att lämna socknen och hitta en annan pigplats. Man visste i bygden att slottsherren var far till egna barnbarn.
I en annan bok, en historisk roman som utspelar sig någonstans i Mellensverige, säger en äldre syster till sin lillasyster att "på den gården ska du inte ta tjänst, husbonden är svår på sina pigor". Förhoppningsvis kunde det vara så även i verkligheten, att unga kvinnor varnades i tid. Om de nu själva kunde bestämma var de skulle ta plats. Det var nog inte sällan det gjordes upp mellan flickans far och arbetsgivaren, och att det sedan bara var att finna sig.
Även om det här är väldigt upprörande hjälper det ju inte att bli arg i efterhand, men arg blir jag ändå. För en släktforskare är det lätt att förstå att det inte var bättre förr, tvärtom.
Ett helt slumpvis valt exempel från en gård i Södermanland där det var stor omsättttning på pigor i slutet av 1800-talet. Ett par av dem hade utomäktenskapliga barn. Varje år slutade några och ersattes av nya. Hur det kom sig har jag ingen aning om, men denna gård sticker ut bland andra gårdar i trakten. Bildkälla: Arkiv Digital.
Håll dig informerad
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Om författaren
Bloggare
Eva Johansson
492 inlägg
Mats Ahlgren
306 inlägg
Ted Rosvall
264 inlägg
Helena Nordbäck
238 inlägg
Anton Rosendahl
234 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Chris (Kerstin) Bingefors
28 inlägg
Stefan Simander
1 inlägg
Annonser
.png)
Kommentarer 14
Jag forskar på olika släkter i Norrbotten, Lappland och till vissa delar i Västerbotten. Jag ser exakt samma mönster där, bland borgare i städerna och de större gårdarna. Det var en årlig omsättning av pigor och på en ingivelse följde jag ett par av dem via kyrkböckerna. Jadå, två av tre noterades med oäkta barn på sin nästa adress. Det epitetet följde sedan barnen genom hela livet och fick i ett fall följder för ett barnbarn (!) som föddes en bra bit in på 1900-talet.
Vår historia är solkig på mer än ett sätt.
Gertrud: Tack för din kommentar! Visst är det mycket som är solkigt i historien. Alla de missförhållanden vi vet fanns, någon låg ju bakom det och var förövare och utnyttjare, inte bara när det gäller just det här, att utnyttja pigor. Barnarbete, slagna hustrur, dåliga arbetsförhållanden, baggböleri, gulaschbaronerna mm mm.
För några år sedan läste jag en bok som är en dokumentärroman där författarens farmor (eller om det är mormor) hade blivit sexuellt utnyttjad av sin far och fött ett barn. Farmodern hade senare berättat om detta. Författaren skrev i ett efterord att hon ville skriva offrets historia, inte tysta ner en svår del av den egna släkthistorien.
Ja, det finns många liknande historier inte bara i kyrkböckerna utan även i domstolsprotokoll. En av de första dokumenterade skilsmässorna i en inlandskommun vat t.ex. p.g.a att mannen i familjen hade förgripit sig på äldsta dottern då mamman blivit oförmögen att ha samlag.
Gertrud: Ja, det förekom mycket mer än vi anar, tror jag. Och gör fortfarande. Tanken på detta kan verkligen göra mig rasande ib land.
När det gäller pigorna i staden, var de ofta inflyttade torpardöttrar, som tog tjänst som inneboende i familj och följaktligen kallades tjänstekvinnor.
Deras situation var minst lika utsatt.
I staden fanns bordeller och gatuprostituerade, som spred könssjukdomar, gonorré och syfilis.
Det pratades inte öppet om, men flickor från landet hade ord om sig att vara friska och sunda.
Inneboende tjänstekvinnor blev kanske inte utnyttjade av herr'n i huset i ett fungerande äktenskap, men desto oftare av ungherrarna, eftetsom föräldrarna i tyst samförstånd gärna såg, att de avhöll sig från prostituerade.
Preventivmedel och kondomer var olagliga och de onämnbara könssjukdomarna och deras konsekvenser för unga och vuxna, gifta och ogifta långt fram i tiden är värd att lyftas fram ur skamvrån även av släktforskare.
Frågan är bara hur?
Eva Sohlberg
Eva: Ja, det är verkligen värt att uppmärksamma. Unga kvinnor var säkert lika utsatta i stan som på landet. Syfilis var vanligt, jag har läst någonstans att 10 procent av stockholmarna vid förra sekelskiftet hade smittats av syfilis. Om det kan stämma? Det var spritt även på landsbygden, det kan man se i provinsialläkarrapporterna.
Det som säkert är svårt för enskilda släktforskare är att acceptera att de egna förfäderna var bland förövarna. Därför tycker jag att det är bra gjort av den släktforskaren som skrivit en bok om incest i den egna släkten.
När jag håller skrivarkurser för släktforskare får jag ibland frågan om man får skriva om allt i en släktbok. Kanske underförstått om t ex sådant här. Det har jag inget tydligt svar på men brukar säga dels att vi som lever nu inte kan ta ansvar för vad våra förfäder gjort, dels att det också kan vara viktigt att berätta offrets historia.
På en kurs för flera år sedan träffade jag en släktforskare som sa att när han upptäckt att hans farfar (eller om det var morfar) dömts för incest kunde han inte längre förmå sig att fortsätta släktforskningen på den släktgrenen.
Jag har i min släktforskning också många exempel på unga kvinnors förutsättningar förr. När jag försökte ta reda på lite mer om pigorna på Molnebo bruk upptäckte jag denna bok: "I skuggan av blodskam" av Fredric Bedoire. Ett kvinnoliv och miljöer i 1800-talets Sverige.
Jag blir precis som du Eva väldigt arg och sorgsen. Det var inte bättre förr.
Christina: Nej, det var verkligen inte bättre förr. Tack för boktipset, den ska jag läsa.
Jag har sett gårdar där pigan tog självmord, p.g.a. graviditet orskad av husbonden.
Tommy: Tyvärr är det inte den enda.
Sen har vi en del präster som gjorde unga kvinnor med barn, de var då pigor på någon gård i socknen.
Min farfars morfar var "aktiv" på den fronten, han var präst i norra Skåne och jag fann detta genom DNA-träffar som jag först inte kunde förstå. Det visade sig att de hade anor med faderslösa barn födda i prästens socken.
Det finns minst två barn med olika kvinnor, den ena kvinnan födde även ett till faderslöst barn några år senare men har ingen DNA-träff på dennes ättlingar. Avståndet är på gränsen för vad Autosomalt DNA täcker.
Min fru har ett par tremänningar som hennes farfars far är ansvarig för. Piga i ett högborgerligt hem som fick flytta vid första graviditeten men han behöll tydligen henne som älskarinna och försörjde henne en viss tid.
Jan: Ja, de förfäderna var knappast inte ensamma om sitt beteende. Det är förfärligt, men tidsandan var nog sådan att de inte ansåg sig göra något klandervärt, även om otrohet alltid var orätt. Att ha dåligt samvete gentemot en piga fanns nog inte på kartan och att vara otrogen med en piga ansågs nog inte som otrohet utan bara något man gjorde för att stilla sitt eget begär.
Jag har en annan liknande historia med till viss del lyckligt slut. Min farmors mormor var ett oäkta barn vars mor var kammarjungfru på släkten Tersmedens gård i Tillberga. Per Reinhold Tersmeden fick tycke för den vackra kammarjungfrun och hon blev med barn. Hon fick flytta från gården efter födseln, men släkten tog faktiskt hand om flickan och Per Reinhold följde sin dotter genom livet och när hon gifter sig är det han som ger sitt godkännande och han omnämns som hennes fader då.
Nämnas kan att Per Reinhold Tersmeden senare gifte sig med en annan piga på gården men han höll på sig innan de gift sig. Han fick tre döttrar med henne med de gifte sig aldrig så de enda ättlingarna efter honom är efter den första dottern varav jag är en av dem.
Läs mer här om Maria Främst, modern och kammarjungfrun.
https://www.jansuhr.se/personliga-historier/maria-andersdotter-fraemst.html
Och här om flickan, Sophia Wilhelmina Björk.
https://www.jansuhr.se/personliga-historier/sofia-wilhelmina-bjork-2.html
Jan: Intressant! Det ska jag läsa. Det är glädjande med historier som visar att det blev bra också.