Garvare Anders Lundberg

Garvare Anders Lundberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Garvare Anders Lundberg föddes i Rensjöliden, Burträsk 5 mars 1858 som näst äldst av tio barn till fältjägare Johan Anton Blanksvärd och hans hustru Stina Kajsa Samuelsdotter. 1860 flyttade Anders med sina syskon och föräldrar till Långträskliden.

1876 flyttade Anders till Gammelbyn, Burträsk. Där blev han lärling hos garvare Carl Abraham Häggström. Efter att Carl Abraham avlidit 1881 övertogs garveriet av Erik Anton Lindberg, som tidigare arbetat hos Carl Abraham. Garveriet låg vid Kyrktjärn men är sedan länge rivet. Anders hade ungefär i samband med flytten tagit sig efternamnet Lundberg. (Även bröderna Samuel och Karl Fredrik kom att bära efternamnet Lundberg). Det berättas att främsta anledningen till namnbytet skulle vara att de av vissa jämnåriga hånades för soldatnamnet Blanksvärd. Deras far gick under smeknamnet ”Blank-Ant”. Med motsvarande öknamn tyckte inte pojkarna om att kallas. Kanske skulle det verka förminskande inför pigorna i ”kyrkstan”. I dag skulle säkert många med stolthet bära det pampiga namnet Blanksvärd.

1879, vid 21 års ålder, blev Anders Lundberg antagen som garvargesäll. 1883 gifte han sig med Klara Åström f. 1862-07-09 i Gammelbyn, Burträsk. Hon var dotter till Nils Ulrik Åström och hans maka Christina Catharina Sundqvist. Klara var yngst av sju syskon.

Garveriyrket var ju ett aktat sådant med säkra inkomster men det förde inte alltid goda saker med sig. Det alltmer florerande spritmissbruket ute i socknarna vid 1800-talets slut hade även i Burträsk blivit en allvarlig plåga. Framförallt för kvinnor och barn. Eftersom garveriet dagligen var en livlig besöksplats i skinn- och läderaffärer, förorsakade ofta dessa besök, att flaskan kom fram. Priserna på varor och tjänster kunde då bli till den bjudandes fördel. För de anställda blev spriten mer och mer en lockande dagligvara. Detta medförde att garveriet i sin tur dessutom kom att fungera som en träffpunkt för olika ”löskekarlar”, som ville bjuda garvaren samt hans hustru på en sup.Anders Lundbergs gesällbrev. Okänd fotograf. Privat bildsamling.

Denna ovana hade Klara till förgäves kämpat emot. Slutligen tog hennes tålamod slut. Hon påpekade i hårda ordalag, att nu fick det vara slut. Hon lyckades också att förmå sin make att lämna det dåliga umgänget och flytta till någon lämpligare plats. Det var då Kalvträsk kom in i bilden. Där saknades garveri och platsen låg bra till nära till samernas vintervisten och renslaktningsplatser. Gott om villebråd i skogarna och närheten till garveriet gjorde jakten samt därmed tillgången på skinn mera lönsam för närliggande trakter. I augusti 1895 flyttade familjen till Kalvträsk.

I Kalvträsk uppförde Anders eget garveri och bostadshus. Folk anställdes och arbete fanns det gott om. Tyvärr blev även detta garveri en samlingsplats för folk med smak för alkohol. Till dessa hörde även samerna, som hade sina renhjordar i området. Det hände vid flertalet tillfällen att sonen Eugén, som var en ivrig nykterhetskämpe, gjorde upprensningar i garveriet från dessa suputar. Älgjakt och renskiljningar bidrog i mycket hög grad till garveriets utveckling. Allt hår från hudar och skinn som lämnades in för beredning, sparade Anders på vinden. Åren gick och det stora lagret av djurhår växte. Hustrun och barnen ville att Anders skulle köra bort samt bränna det, men han lyssnade inte på dem. Samlandet fortsatte därför. En dag skulle hans förhoppningar om en lämplig köpare av djurhår bli verklighet. Upp till Kalvträsk kom en fint klädd uppköpare från huvudstaden på besök till garveriet. Han ville köpa djurhår. Hur han fått nys om det stora hårlagret hos Anders Lundberg var för alla en gåta. Förmodligen besökte han garverierna på sin Norrlandsresa särskilt i detta ärende. Möjligen skulle garnet användas till stoppning av möbler, garn eller dylikt. Affär blev det. Det blev en väldig uppståndelse hos ”Garvars”. Ingen pratade mer om bränning. Hela byn engagerades i utbärning och buntning av allt hår. Samtliga hästar och lastfordon som fanns att tillgå togs i anspråk för transporten ned till järnvägsstationen i Åsträsk. Aldrig, varken förr eller senare, har en så lång hästfora skådats efter den vägen. Det av alla, förutom Anders såklart, värdelöst ansedda djurhåret gav nu efterlängtad sysselsättning och kontanter till byborna.

Anders, som i samband mGarvare Lundbergs gård i Kalvträsk. Okänd fotograf. Privat bildsamling.ed byggnationer samt införskaffande av mat och kläder till familjen, hade satt sig i skuld hos de flesta av bönderna i byn, var nu en ganska välbärgad man. Personligen besökte han alla fordringsägare, deras namn hade han sparat i sitt minne, och betalade alla sina skulder. Gissa om Anders efter detta blev populär bland befolkningen. Från den dagen log lyckan mot familjen.

I Anders och Klaras hem fostrades nio barn. När det yngsta barnet var tre månader gammalt, avled Klara. Efter hustruns död levde Anders ensam i nästan 30 år. 1921 gifte han om sig med den kraftiga och manhaftiga Karolina ”Karin” Charlotta Olofsson f. 1874-12-13 i Degerfors, Västerbotten. Hon hade före giftermålet arbetat som sömmerska och varit bosatt i exempelvis Lubboträsk. Hon tyckte att familjens gamla stuga var alldeles för liten och trångbodd. Karin, som hon kallades, var van vid hårda tag. Hon sparade inte på sina krafter, då det gällde att bygga om huset. 3 oktober 1931 gick Anders bort.

Efter Anders Lundbergs död såldes gården till hans yngsta dotter Judit. Styvmodern Karin, som bodde kvar, hade skaffat sig en fosterson, Rolf. Karin köpte huset av Judit och överlät det så småningom till fostersonen. Huset står fortfarande kvar i Kalvträsk. Själva garveriet är rivet sedan länge och har troligtvis slutat som kolved. Karin avled 24 augusti 1945.