Nu kommer den

Hösten, som alltid ska komma och ställa till det, med mörker, regn och annat. Tågen kan inte gå för det är löv på rälsen och snart säger väl någon att det är risk för frosthalka. Fast på tal om löv så kan det vara ganska vackert också med alla nya färger, blir nästan som explosion innan de trillar av.

En annan sak, Släktforskardagarna som ju varit nyss, kan man se dem som avslut på sommarstiljten för föreningar, eller är det början på en ny säsong. Det kan ju diskuteras men jag känner det som en start att få vara med och träffa så många intressanta människor, diskutera både det ena och det andra, det ger en adrenalinkick som jag kan ta med mig när alla aktiviteter startar, en del i långsamt tempo, andra pang på.

För visst är det både pirrigt och spännande med att starta upp en ny termin, med både gamla och nya utmaningar. Jag fick höra berättelser i Malmö om olika initiativ. Tänk på Trollhättan där Sven och hans fru (jag har blivit gammal och tappat namnet) berättade om alla satsningar och sen kom Roy och byggde på. Att få höra berättat om allt som händer är upplyftande och det får alla ni som är aktiva gärna göra mycket mer. För kan det pigga upp mig så kan det pigga upp andra också.

Så även om det finns de som säger att det ligger en mörksens tid framför oss, så får vi ta tillvara på de ljusglimtar som poppar upp både här och där. För även om det ser ut på statistik från Sveriges Släktforskarförbund att antal medlemmar i anslutna föreningar går ner, så tycker jag att det finns fler och fler som är intresserade av sina band bakåt och inte minst vilken påverkan de som levde förr haft på det som händer nu. Sen blir det inte sämre av Arvinge Okänd som, oavsett formatet, gör att det pratas om hur man hittar släktkopplingar och var man kan leta.

Tänk om någon i programmet hittar en koppling till mig, med en massa miljoner som ligger och väntar på att utbetalas. Fast det kanske redan skattemyndigheten gjort eftersom min släkt inte har så många okända kopplingar.  Men tänk om, det kanske finns något spännande dolt, så det blir bara att jobba vidare med alla öppna trådar.  Lite retligt skulle det vara om Fredrik Mejster hittar något om mig, men finns det pengar så får jag ha överseende med det.

Fri bild av Fineas Anton på Unsplash

Jag får lämna drömmarna om miljonarv och gå tillbaka till det vardagliga. Jag har nyligen berättat något som de flesta anser vara en helt naturlig del. Frågeställaren fick svaret att hans farfar verkligen var farfar, trots att alla sagt att så inte vara fallet. Funderingar under ett helt liv om alla de skrönor som släkten kommit dragande med, som satt spår, men som med stöd av DNA nu visar att de haft andra baktankar om hur det var. I de flesta fallen börjar letandet med en okänd far eller farfar, men här var det tvärtom, känd farfar som andra påstått vara fel, blev nu fastställd. Och det beskrevs som samma känsla som vi hör från de som hittar sin saknade släkting, bekräftelsen är lika viktig för alla som söker.

Nu blir det inte mycket mer sagt, för nu ska jag kolla på kalendariet på Rötter och se var det finns intressanta programpunkter under hösten, du kollar väl på den sidan, som kan passa mig. Kan kanske passas ihop med några utflykter för att topsa nya intressanta människor, så det finns lite att berätta om längre fram, när nya bloggar ska skrivas.