Ordet dök upp i samband med Genealogiska Föreningens årsmöte förra året. Så långt behövde man väl inte sträcka sig, men ibland undrar jag lite hur det egentligen står till i släktforskar-Sverige? Är det sant som står att läsa i föreningens medlemsblad i referat från årsmötet eller styrelsemötet? Var styrelsen verkligen enig om beslut, eller var det tvärtom strid på kniven och allmänt slagsmål hotade utbryta?
Kanske Sveriges Släktforskarförbund borde införa ett 'föreningsråd'? En grupp på tre eller fyra slumpvis utvalda personer som väljs på ett år i taget. Dessa personer skulle då under året göra åtminstone ett oannonserat studiebesök hos någon eller några släktforskarföreningar. De skulle prata med såväl styrelseledamöter som volontärer, eventuella anställda och inte minst 'vanliga medlemmar'.
Sitter föreningen fast med en bromskloss till ordförande, som envetet vägrar att förändra någonting sedan 1975? Har föreningen en kassör som tycker det är viktigare att eventuella intäkter går till styrelsens årsmiddag än till medlemsevenemang eller projekt? Gör föreningens volontärer det de säger att de ska, eller har förväntansfulla medlemmar tvingats vända om framför en stängd lokal för att ingen har kommit dit?
Det finns säkert de som en gång anmält sig som 'hjälpare' till något enskilt evenemang i 'sin' förening, för att några år senare finna sig fast i ett oavlönat jobb som städare eller kaffekokare vid varenda evenemang.
En annan sak som slagit mig när jag läst igenom medlemsbladens förteckningar över styrelsen är att de flesta av dem har en sorgligt mansgrisig slagsida.
Ordförande: man
Vice ordförande: man
sekreterare: kvinna
kassör: kvinna
vanliga ledamöter: två män och en kvinna
klubbmästare (i realiteten bagare och kaffekokare): kvinna
Här skulle ett föreningsråd också ha en uppgift att fylla!
Det är lätt att utnyttja vissa människor, och det kan vara mycket svårt att få någon att avstå sin maktposition.
Men det kan vara värt ett försök.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 4
Ett bedrövligt blogginlägg som visar på stor okunskap om förhållandet mellan Sveriges Släktforskarförbund och dess medlemsföreningar. Om förbundet skulle skicka ut en sanningskommission och revidera sina medlemmar torde det snart inte finnas några medlemmar i förbundet. Samtliga föreningar är fristående och förbundet har inget inflytande i hur dessa föreningar styrs. Samtliga föreningar har sina egna stadgar, som i och för sig ska harmonisera med förbundets, och egna årsmöten.Någon "me-too rörelse" är nog inte heller aktuellt. Det är mycket svårt för föreningar att få ledamöter till styrelser och ev. andra kommittéer. Så de som vill jobba tas emot med tacksamhet. Jag kan dock hålla med om att alla styrelser behöver nytt blod, näst intill varje år, och att föreningen inte är betjänt av att ordföranden eller ledamöter klistrar fast sig på sina poster.
Hej Barbro, tack för dina synpunkter!Jag vidgår att jag är tämligen okunnig om förhållandet mellan Förbundet och dess föreningar. Och det var ju liksom det som var utgångspunkten för mitt blogginlägg...
Det finns säkert dysfunktionella föreningar som inte vågar/kan ta tag i sådant. Mobbning och utsatthet finns inom alla områden så varför inte inom de olika styrelserna? Du sätter fingret på ett område som nog är knepigt att reda ut. Det kanske skulle behövas någon sorts värdegrund och vägledning.
Hej Anna Martinsson!Tack för kommentaren. Ja, det är inget lätt område att hantera, och hur man ska kunna ta tag i de faktiska problemen som eventuellt dyker upp, vet jag inte. Ville bara väcka tanken....