Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Rötterbloggen
- Var drar du gränsen
Åsikter som uttrycks i Rötterbloggen är skribentens egna och motsvarar inte nödvändigtvis Rötters eller Sveriges Släktforskarförbunds. Har du synpunkter pä innehållet finns möjligheten att lämna en kommentar nedan. Vi påminner om att hålla en god ton.
Var drar du gränsen
Jag fick en fråga, som jag gärna vill skicka vidare inom släktforskarkretsar, för att se om det kan hjälpa mig att känna att jag har lite bättre på fötterna. Frågan löd: ”Var drar du gränsen för ditt egna sparande av material som du på något sätt fått dig tillhanda och som rör din egen släkt”
Jag måste erkänna att jag kände mig lite överrumplad, för visserligen tycker jag släktforskning är spännande, intressant och lärorikt, men det inte det jag lever av och jag har ingen professionell utbildning inom arkivkunskap. Fast jag undrar om man egentligen lär sig svaret på den frågan på en utbildning om arkivering.
Frågan blir kanske inte så svår om man inte har något sparat eller om det är någon annan som sitter på eventuellt efterlämnade samlingar. Men finns det en liten samlargen i arvsmassan så kanske det finns en del som ligger någonstans, kanske välsorterat, eller som i många fall i en liten rörig ordning.
På tal om samlargen, undrar om man kan se en sådan om man tar ett DNA-test, de säger sig ju kunna se om man gillar kaffe eller lagidrott, kanske kan de presentera risken för att samla på sig för mycket, vad nu för mycket är.
Bild i författarens ägo
När frågan kom, så började fundera på vad som fanns hos mig, och hur mycket eller lite som kan vara av intresse. Är det intressant med ett sånghäfte från ett bröllop, där alla sånger är sådana som redan fanns, och ingen är skriven för brudparet. Kanske första sidan med personernas namn och vigseldatum kan sparas, men ska man förstöra helheten genom att slänga sångerna. Om det finns personliga noteringar kan kanske göra häftet mer värt att spara, men noteringar om personer som jag inte har den minsta aning om, som levde för länge sedan, säger det något.
Och tidningsklipp, och då tänker jag inte så mycket på de som satts upp i klippböcker och där det finns kommentarer, utan i bästa fall ett kuvert fullt med klipp. Hur ska jag göra med det kuvertet, om jag nu ska göra något. Är allt som är skrivet intressant? Svaret beror kanske på om jag tänker mig skriva en bok om den aktuella personen, men annars, vilket värde har det då. Jag tro nog inte att något arkiv vill ta hand om sådant någon gång i framtiden eftersom det inte gäller en rikskändis,
Och en mapp med betyg, vad gör jag med den, eller ska kanske vrida på texten och fråga vad du skulle göra med den. Att det inte är gem eller plastfickor är en sak, men vilka betyg ska sparas, om det nu finns från varje termin. Ska jag räkna ut om det gick bättre eller sämre betygsmässigt mellan åren är det ju bra med alla, men hur många kollar det. Och hur många generationer ska man titta på, och hur långt åt sidorna på trädet är det intressant.
Den enkla frågan jag fick, fast enkel var den nog inte men det tyckte den som ställde den, kan bli hur stor och omfattande som helst. Och att den är kopplad till olika omständigheter är ju också klar. Så vad tycker du, har du ett bra svar.
Nu ska jag inte dra det här i långbänk, men jag vill gärna göra en kommentar om vad jag hittade när jag tittade i mina samlingar. Ett liten knippa brev, skrivna för cirka 70 år sedan och adresserade till mina föräldrar. Brev på tyska från Berlin, med enkla berättelser om dagliga ting och händelser i en stad under uppbyggnad efter total förstörelse. Jag måste försöka översätta dem, min skoltyska är numera ganska rostig, för att få ut mer av breven. Inte för att det direkt berör min släkt, men ger mig en bakgrund till min tyska ”syster” jag hade. Berlinbarn var inte ovanliga under 1950-talet, en sommarvistelse, kanske flera och även jul och påskbesök, för att komma bort ett tag. Hur var det att bo i en sönderbombad stad, och det känns aktuellt även idag med bomber både här och där. Undrar om mitt ”systerbarn” vet om detta. Har inte talat med honom på många år, men nu är det kanske dags.
Håll dig informerad
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Om författaren
Bloggare
Eva Johansson
511 inlägg
Mats Ahlgren
321 inlägg
Ted Rosvall
266 inlägg
Helena Nordbäck
245 inlägg
Anton Rosendahl
243 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Chris (Kerstin) Bingefors
28 inlägg
Michael Lundholm
4 inlägg
Stefan Simander
2 inlägg
Annonser
Kommentarer 6
Sparar rätt mycket, eftersom jag inte bara forskar på min egen släkt utan även på annat/andra. Försöker katalogisera materialet så att det är lätt att hitta, men måste erkänna att det är lite si och så med det "fysiska" materialet som har några år på nacken. Det är lättare med det digitala materialet, så jag försöker digitalisera så mycket som möjligt. Dels för att det är lätt tillgängligt, dels för att det går att dela med sig av informationen och dels för att det är en säkerhetskopia ifall något skulle komma bort.
Bokhyllorna dignar dock av dokument och böcker som kanske inte är så relevanta, men jag har inte kommit mig för att sortera i materialet. Har för mycket annat som pockar på intresset.
Hej
Vilket/vilka program använder du, när du digitaliserar materialet
Eftersom det mestadels är bilder och dokument så använder jag min skanner (Epson Perfection V600 Photo - som även skannar upp till 9x6 negativ). När jag lät digitalisera våra smalfilmer använde jag mig av Uppsala bildteknik. Dyrt, men resultatet blev jättebra.
Efter 55 års släkt- och hembygdsforkning blir det en del. För mig har det gått en skiljelinje mellan vad som redan finns arkiverat (och därför kan hittas senare) och vad som inte är allmänt tillgägnligt. Inte minst foton tycks vara intressanta, och därför rekommenderas verkligen dels Rötters Porträttfynd eller liknande resurser, eller de lokala initiativ som kan finnas. Vilka dessutom kan styrka identifieringar och annat. Dessutom kan materialet testamentariskt doneras till forskningsarkiv, ett museum eller liknande (foton t ex, som kanske finns på glasplåtar eller negativ måste förvaras adekvat). Det ligger många timmars arbete bakom insamlandet och någon annan kan - när man minst anar det – komma att få nytta av dessa guldkorn.
Arkivering är en intressant fråga, som ju har olika svar beroende på syftet. En bra hjälp är det att skaffa Sveriges hembygdsförbunds lilla häfte (25 s) titel: Arkivering : en handledning för hembygdsföreningar. Särskilt kapitlet "Ordna och förteckna" är till stor hjälp med sina avsnitt "spara" och "gallra". Viktigt är också att man skaffar sig syrafritt förvaringsmaterial och en bra förteckning finns i slutet av häftet. Där finns också en lista över "Att läsa vidare".
I den saknar jag dock Jan Appelquists "Arkiveringshandbok för släktforskare". En gedigen genomgång som ger en amatör en inblick i ämnet arkivkunskap. Är nr 17 i Sveriges släktforskarförbunds handboksserie, där även nr 2 handlar om att arkivera "Forska, dokumentera, arkivera".
Ju mer man läser i ämnet desto mer kunskap för att göra ett bra urval. Men det är ändå upp till den enskilde släktforskaren att sortera så får professionella arkivarier ta hand om det efterlämnade. Man kan tycka att digitalisering är den ultimata lösningen, men där gäller det att skaffa både hängslen och livrem. Hur många kan nu för tiden använda och läsa disketter som skulle vara så bra? Och 'molnet'? Men för att dela med sig av är bloggar, webbsidor, usb-minnen m m fantastiskt bra.
Väl förvarade papper på fuktfri plats i syrafritt omslag och kartonger är absolut bäst.
tycker Ann-Christin
PS rekommenderar att ta kontakt med de länsvisa arkivföreningarna. Så hade vi i S:a Hallands släktsforskningsring t ex en oerhört lärorik föreläsning av länsarkivarien här i Halland. DS
PS nr 2 för något årsedan tog jag kontakt med arkivutbildningen i Lund och föreslog att upprätta ett gårdsarkiv kunde vara en praktik- eller uppsatsuppgift men det rymdes inte just då, i alla fall. En väldigt bra idé, tyckte jag själv i alla fall. DS
Att hitta telegram skickade till min farfar på hans 50-årsdag 1921, information om den guldrova han fick när han pensionerades, min farbrors sjömansdokument och min pappas skolbetyg är valda delar av det som jag tänker att jag ska digitalisera då pappren redan är sköra och kanske inte tål så mycket mer hantering. Likaså brev från Amerika adresserade till min farfars far när två av hans barn hade emigrerat, samt erbjudande från Skansens biträdande föreståndare 1907 till min farmors far att komma och spela på stämma samt svaret där han avböjde. Dessa sistnämnda dokument har jag för avsikt att skicka till Nordiska museet men jag har lite svårt att skiljas från dem.
Jag har dessa dokument, och andra minnen, liggande i dokumentaskar märkta med personens namn. Har dock för avsikt att förbättra katalogiseringen "nån gång".