Brott och straff

Jag sitter med en bok framför mig, en bok som kan kännas både intressant och skrämmande. Boken heter Brott och straff på Södertörn, och tar avstamp i Sotholms härads domböcker under flera hundra år. Sotholms härad kanske inte alla känner till men det bestod på 1600-talet av socknarna Sorunda, Ösmo, Väster- och Österhaninge. Vi befinner oss alltså på Södertörn, en del av södra Storstockholm.

Författarna Maria Landin, Anders Numan och Björn Öberg har samlat så mycket information som möjligt ur de bevarade domböckerna och kompletterat med handlingar från Svea Hovrätt och Länsstyrelsens arkiv. En diger bok på 400 sidor som innehåller allt man behöver veta. De har med allt ifrån beskrivning av de 68 olika brott som det kunde utdömas dödsstraff för till hur det kunde vara att vara bödel. De som dömts och de som frikänts beskrivs och vi får en inblick i hur det kan ha varit att leva under olika tidsperioder.

Vi kan läsa om rätten fungerade, tänk bara att häradsrättens dokument förvarades i en kista som måste ha tre olika lås och det var häradshövdingen, länsman och häradsdomare som hade var sin nyckel. Inte lätt att försnilla något från den kistan inte, undrar om det kallades för trefaktorsautentisering. När rätten fungerade så blev det ibland till ett uppdrag för bödeln, och hur denne levde, vilka regler som gällde och hur omgivningen ställde sig till honom och hans familj beskrivs ingående.

Avsnitt efter avsnitt behandlar de olika brottstyperna, kompletterat med de fall ur verkligheten som beskrivs i domarna. Att få en koppling mellan lagtexter och hur de verkliga fallen såg ut, med beskrivningar av personer och händelser ger en ny inblick och jag ser många användningsområden när vi själva vill skriva om uppgifter i vår egen släkthistoria, även om det inte skett på Södertörn.

Mitt foto av bokens framsida

Det finns många intressanta, om än sorgliga, berättelser i boken. Man kan undra hur den avskedade båtsmannen Hans Ersson tänkte när han bröt sig in i Ornö kapell och stal alla pengar och allt silver sommaren 1727. Han fick med sig allt och grävde ner det otympliga i skogen, men sedan återvände han och drack sig berusad på nattvardsvinet, somnade och upptäcktes. Tänk om han bara gett sig iväg, då hade den efterföljande domen om hängning kanske inte fallit. Kaplanen som ska förbereda Hans inför hängningen finner att han måste begära uppskov med densamma eftersom kunskapsnivån var så låg hos Hans. Uppskovet innebar den tillresta bödeln Erik Brandt, som uppgav sig själv som fattig, ansökte om matpengar för att överleva under tiden han väntade. En liten historia ur verkligheten och det ger en insyn som annars aldrig berättas.

Det finns ett kapitel om Stockholms bödlar eller skarprättare som de också kallades. En del fick vara med om fler avrättningar, andra inte, men de fick utföra andra bestraffningar så nog hade de att göra. Alla gick det inte så bra för, Per Larsson som verkade mellan 1679 och 1681 blev misshandlad till döds efter en misslyckad avrättning av en gardessoldat. Det var soldatens kamrater som hämnades. Jöns Johansson Dundervall, 1695-1702, dömdes för att han inte gjort sitt jobb ordentligt när han skulle piska Maria Hansdotter och fick själv samma straff som gällt henne. Det gick inte an att visa lite medömkan för då åkte man dit själv.

Det är många människoöden som beskrivs, kopplade till de straff de fått, och det ger en bra inblick i olika människoöden.  Även om det ibland känns nästan som för mycket elände så blir ändå känslan att det ger en bra inblick i öden som vi annars inte läser eller hör om.  Att det sedan finns sammanställningar av alla de slag gör inte boken sämre, tvärtom är det en intressant bok.  Jag vet att den finns i Genealogiska Föreningens bibliotek, om du har möjlighet att ta dit för att titta på den.

Boken har utgivits med stöd från Arvid Lundbäcks stiftelse, och snart kommer det ut information om vad som gäller för årets ansökan om medel, så håll ögonen öppna.