I dansens virvlar...

På söndagskvällar kan man lyssna på P4 Dans i radio. Ehuru mycket måttligt intresserad av dansbandsmusik, så har jag lyssnat några gånger. Värdar för programmet är olika medlemmar i svenska dansband, nya som gamla, och de har ofta intressanta historier att berätta från turneer och skivinspelningar. Ibland spelar de också intressant musik, mer okända låtar som inspirerat dem.

Dans, ja. Dansat har vi människor nog gjort sedan vi först klättrade ner från träden och började gå på två ben. Rituella danser för att beveka gudarna förekom förmodligen åtminstone på bronsåldern. Storslagna dansuppvisningar för att behaga massorna kunde ibland förekomma hos både greker och romare. Under medeltiden var dansen vanlig vid furstars och kungars hov, men även allmogen förstod att roa sig med dans när de kunde.

I herdaminnena har jag ibland sett noteringar om präster som skrivit indignerade maningar till församlingens ungdomar att låta bli att dansa och ägna sig åt böner istället. Så tydligen förekom det även på 16- och 1700-talen speciella ungdomstillställningar med dans.

Dansade på logen gjorde man vid skördefester och midsommar under åtminstone hela 1800-talet och framåt. I slutet av århundradet, med föreningslivets framväxt, bildades amatörorkestrar som gärna spelade dansmusik. Vid sekelskiftet 18/1900 började dansbanorna växa fram.

Dansbanorna hade sin verkliga storhetstid från 1920-talet fram till början av 60-talet. Framför allt under första tiden fanns otaliga dansorkestrar som reste från plats till plats och spelade. Berndt Egerbladh berättar mycket om den tiden i sina minnesböcker från 40- och 50-talet. Var det en större anläggning, fanns ofta två olika dansbanor; en för gammeldans och en för modernare tongångar.

Alla var dock inte förtjusta i dessa dansbanor. Det förekom en segdragen debatt i massmedia om ’dansbaneeländet’. Och faktum är att alkoholen flödade ganska friskt, vilket inte sällan ledde till osämja eller slagsmål. Flickor kunde också ha oturen att bli utnyttjade, kanske med oönskad graviditet som följd.

I början av 60-talet började dansbanorna fasas ut. TV och annat upptog folks intresse på lördagskvällarna, och dansbanorna var dyra att underhålla. Från 60-talet och framåt, dök istället dansbanden upp på scenen. De var mindre än dansorkestrarna, och hade oftast lite ’poppigare’ tongångar att erbjuda. Ett enormt flöde av dansband och danslystna har alltsedan dess spridit danssteg runtom i Sverige.

Under senare halvan av 1980-talet fick dansbanden en downperiod. Synten hade tagit över. Men då det visade sig att folk inte ville komma och dansa till en maskin, började dansbanden snart blomma upp igen.

Och vad jag förstår av de här radioprogrammen, visar de inga tecken på att försvinna!

Bilden: Brantes källa på Hallandsåsen. Strax till vänster om källan, finns resterna av en dansbana, som slutligen rasade ihop på 1980-talet… Foto: författaren