Skilsmässa på 1790-talet

Hej Eva, en anfader till mig i Hälsingland på 1700-talet fick sitt giftermål ogiltigförklarat, makan befanns redan havande.

Anders Ja(e)nsson, född 1784 i Törnsfall, Västervik, var sjöman och det står antecknat i att han inte varit hemma på fem år. Ändå hade hustrun fått ett barn, visserligen dödfött, men ändå. Det blev skilsmässa, men jag har inte hittat något skiljebrev eller anteckningar om detta, trots idogt letande på landsarkivet i Vadstena. Han flyttade till Karlshamn och gifte om sig flera gånger, men inte heller i Lund har jag hittat några anteckningar om skiljebrev. Han lyckades i alla fall få till en son innan han omkom vådeligt på sin båt och tack vare det kan jag sitta här och skriva detta.

Det finns en relaterad intressant artikel av Elisabeth Thorsell: »Fynd från Växjö domkapitel 1840–1841«, Svensk Genealogisk Tidskrift 2010:2, s. 52–70. Den redovisar inte bara utfärdandet av skiljebrev utan även andra tvister inför och under äktenskap som landat hos domkapitlet.

Min farfars morfars mormor stämde 1794 sin make samt en kvinna inför tinget "för dess man med henne föröfwadt otrohets brott, hwarå plikt och Laga answar påstås". Prästen lyckades inte medla, trots idoga försök, varför Tingsrätten "pröfwar skjäligt härmedelst dömma till ägtenskapsskillnad uti säng och säte på 2ne år".

Dock förlikades parterna efter dessa två års prövotid, eftersom maken gått med på att sluta träffa den andra kvinnan och att han "framdeles will och skall på ett tillbörligt och kärligt sätt i alla måtto förhålla mig emot min Hustru, som en äckta Man ägnar och anstår". Hon å sin sida lovade "at hädanefter som entrogen Äckta Maka umgås med berörde min Man, och honom med all ömhet, wänlighet och Kärlek bemöta både med ord och gerningar". Denna överenskommelse skedde den 16 juni 1796.

Alla var dock inte så övertygad om att det skulle hålla. Ett vittne "anmäler at han, i anseende till den kännedom han äger om [makens] ostyriga och Lastbara uppförande, har all anledning misstro denna förenings bestånd, uti hwilken förmodan han likwäl önskar sig blifwa bedragen Och låter HäradsRätten bero wid den Parterne emellan träffade föreningen, hwilken dem till efterrättelse tjena bör".

Maken dog 10 år senare och hustrun 14 år senare. Inget tyder på att det blev någon skilsmässa, men nästan.

Har två skilsmässor bland vanligt bondfolk under 1740-tal i Oppmanna socken. Har dock inte gått på djupet med omständigheterna (inte egna anor).

Jag har stött på ett par skilsmässor. Den äldsta gäller ett mål i Nora och Hjulsjö Bergslags Häradsrätt och inleds 1795 med att en hustru vid tinget berättar att hennes man år 1789 henne "med 3ne födda och ett då ännu ofödt Barn, hwaraf dock nu allenast 2ne lefwa, öfvergifwit utan at sedermera låta höra af sig eller i minsta måtto fråga efter henne och Barnen, ehuru han året därpå eller 1790 hela sommaren öfwer skall efter andras berättelse wistats i orten" och eftersom hon inte vet om han lever eller ej önskar hon skilja sig. Rättens utslag är " öfwer hela häradet och närmaste socknar ther intill efterlysa och förelägga /mannen/ at inom natt och år therefter sig inställa wid thenna domstol och öfwer hennes påstående förklara. Mannen hörs inte av och året därpå beviljar rätten skilsmässa och 1797 lämnas skiljebrev från domkapitlet i Västerås. Mannen förlorar också all rätt till sin del av boet.
En annan skilsmässa är senare, 1829. i Blekinge (Östra Häradsrätt) Mannen stäms till tinget av landsfiskalen tillsammans med en piga för enskilt hor, men hustrun är då inte i rätten så målet skjuts upp några dagar tills hon infinner sig. Hon får protokollet uppläst för sig och därefter samtalar man och hustru enskilt. Därefter förklarar hustrun att hon vill att äktenskapet upplöses mot att mannen enskilt drar försorg om deras två söners uppfostran och dessutom avsäger hon sig alla rättigheter i boet mot en skuldsedel på 25 riksdaler.
Mannen och pigan döms till böter för sitt horsbrott och de ska dessutom betala en straffavgift till församlingen där de ska genomgå enskild skrift.
Mannen gifter 1934 om sig med en helt annan kvinna med vilken han då redan fått barn.
För mig är det en gåta att hustrun avsäger sig rätten till barnen och sin del av boet då det är mannen som varit otrogen. Jag undrar vad som ligger bakom.

Jag har faktiskt ett långdraget fall från Villands Vånga, ganska väldokumenterat med prosten Widdings brevväxling om Olu Matsdotter vars make ryttaren sticker ihjäl en kollega 1715 och rymmer / överger henne. 5 år senare vill hon skiljas för att gifta sig med en annan ryttare så skilsmässohistorien utspelar sig år 1720 och slutar på ett oväntat och trefligt sätt. Historien har jag lagt upp på Fb Släktforskning 2019. Sök bland filerna efter "Historien om Abraham Gunga och Olu Matsdotter.pdf" eller på mitt namn. Annars kan jag givetvis mejla dig den om du är intresserad.