Datera dina porträtt rätt – så går du till väga

Foto: Sveriges Släktforskarförbund.
Många av oss har vackra gamla porträtt i familjealbumen. Men ofta saknas tyvärr uppgiften om vem fotografiet föreställer. Att datera bilderna rätt kan vara ett första steg i att identifiera personen på porträttet. Så här går det till.

Genom att lära dig hur de olika decenniernas stilar speglades i visitkortsporträttens utföranden kan du ringa in tidpunkten då fotografiet togs. Att datera de anonyma porträtten är att ta ett steg närmare personen på bilden. Kanske kan det till och med ge dig den avgörande pusselbiten.

Dagerrotyperna var först

Dagerrotyp i etui av okänd man i 45-årsåldern, förevigad av en okänd fotograf troligtvis under tidigt 1850-tal. Skänkt till Nordiska museet 1929 av "fröknarna Anna o Visen Lewin, Stockholm". Foto: Mats Landin/Nordiska museet.

De äldsta porträtten som finns, även av svenskar, är så kallade dagerrotyper. Efter att uppfinningen offentliggjordes i den franska vetenskapsakademin 1839 spreds den nya fototekniken blixtsnabbt. Den franska staten köpte nämligen upp patentet och skänkte den som ”gåva till mänskligheten”.

I Sverige var vi på bollen i stort sett direkt. Redan samma år, 1839, gav Albert Bonnier ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven".

Bonnier importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper för vidare försäljning till landets blivande porträttfotografer.

Dagerrotypen dominerade sedan fram till 1850-talets mitt, då den konkurrerades ut av nya fototekniker, med snabbare och billigare framkallningsmetoder.

Tidiga visitkortsporträtt

Exakt när visitkortsporträtten introducerades i Sverige är svårt att slå fast. Många av fotograferna som anammade det nya porträttfotot hade tidigare arbetat med de äldre teknikerna. Men ungefär år 1860 hade det nya visitkortsformatet fått fäste på flera håll i landet och efter det öppnade nya fotoateljéer i en rasande takt. På de tidigaste porträtten avbildades objektet i helfigur, sittande eller stående. Exponeringstiderna var långa och stödjande möbler eller ett nackstativ dolt bakom kläder och hårsvall var nödvändigt.

Dessa visitkortsporträtt (ovan), som togs under sent 1850-tal, har en varmt brungul färgton och en matt yta. Kanterna kan vara lite ojämnt skurna och kartongen, som var mjuk och tunn, kan variera något i storlek.

På den vänstra bilden syns ett okänt par, även fotografen är okänd. Bilden till höger föreställer ”Fröken Frykholm”, troligtvis Emilia Teresia Frykholm (född 1820, död 1914 i Uddevalla). Fotografen är okänd och bilden tillhör Bohusläns museum.

1860-tal

Under större delen av 1860-talet var helfigursporträtten populära, men redan under 1850-talets sista år började porträtterandet i helfigur få konkurrens av halvfigursutsnitt.

Dekorationer och tryck på kortets fram- och baksida var till en början ovanliga, men många fotografer började nu signera sina porträtt med en namnstämpel på kortets baksida.

Ambitiösare ateljéer beställde förtryckta kartonger med firmans namn och adress på baksidan.

Ovan syns fram- och baksida av ett officersportätt taget av S.L. (Sven Leonard) Rydholm och till höger en okänd kvinna i halvport­rättsutsnitt. Okänd fotograf. Båda är från tidigt 1860-tal.

1870-tal

Under 1870-talet blev det standard att firmanamnet fanns på kortets baksida, ofta även på framsidan. En diskret dekor av exempelvis en tunn, röd bård, som senare växte till en bred kant, kunde rama in fotografiet. Ett exempel ser du till höger.

Kvinnan på porträttet har dessutom en mycket tidstypisk frisyr. Under 1860-talets sista år skulle håret gärna fästas upp på hjässan istället för i nacken och under tidigt 1870-tal blev en tjock fläta mitt uppepå huvudet nästan obligatoriskt bland den modemedvetna (och välbeställda) ungdomen. 

Inom porträttfotomodet var bröstbilder som tonade ut mot ramen det nya, även om många fotografer fortsatte med framför allt halvporträtt. Mot slutet av decenniet kunde kartongen få en trendigt gultonad färg, som i exemplet ovan. Korten hade ofta även en lite glansig yta och elegant rundade hörn.

Fotografierna är tagna av Johannes Jaeger och Hanna Forthmeier. 

1880-tal

Med 1880-talet kom än mer elegans in i visitkortsporträttens utförande. De blev lite tjockare, omkring en millimeter, och många prydde nu sina baksidor med medaljer och noteringar om utmärkelser. Tillsammans med fotografens namn och adress kunde dessa ta plats i ett slingrande ornament på kortets baksida.

När det kom till färgsättningen skulle den vara dramatisk: Svart, rött och guld signalerade modemedvetenhet. Man kunde till exempel satsa på en elegant röd eller svart baksida med guldtryck, som fotografen Eric Bergquist i exemplet ovan.

Kortet intill, föreställande Anna Quennerstedt (född von Sydow) under tidigt 1880-tal, har samma tidstypiska typsnitt på framsidan, i guld på svart bakgrund. 

1890-tal

Om man får vara smakpolis så var 1890-talets visitkortsporträtt lite blekare än det tidigare decenniets. Stark färg var ingenting för 1890-talets trendkänsliga fotografer. Visitkortens kartonger gick nu i stället i sobert vitt och som en lyxig detalj fick texten i silver eller guld gärna vara präglad på kortets framsida.

Kortet blev ännu lite tjockare, mot decenniets slut fick det vassa hörn och fasade kanter som ofta förgylldes. Fotopapperet fick en glansig och mer motståndskraftig yta.

Själva fotografiet antog nu en mer stålgrå färg, med lite tydligare kontraster och finare detaljer. En lätt blåaktig hinna kan anas men annars blev foto­kvalitén bättre med mer skärpa i den framkallade bilden.

Porträtt från 1898 taget av firman K & A Vikner.

Tidigt 1900-tal

Det vita och sobert förgyllda kom under 1900-talets första decennium att ersättas av dova färger i färgskalan ljus­beige, grått till mörkbrunt. Porträtten fick en renare karaktär, där fotografen gärna arbetade med ljussättningen för att få till en suggestiv kontrast mellan motivet och bakgrunden, som kunde vara en mörk fondvägg eller ett draperi.

Den distinkta jugendstilen kunde också göra sig påmind i visitkortens utformning, med typiska dekorelement som girlanger, blomsterornament och karaktärsfulla typsnitt. Ovan syns ”Fröken Ellen, ca 1905”. Porträttet är taget av Knut Brydolf och finns hos Örebro Stadsarkiv.

TIPS:

Om du vill datera ett porträtt mer exakt kan en bra idé vara att leta efter ett liknande kort med en säker datering i bildsamlingar på nätet. Firmorna bytte nämligen ofta dekor och ibland även adress, vilket kan hjälpa dig att ringa in tidpunkten då bilden tagits. Framför allt under 1890–1910-talet fanns det ett flertal olika stilar att välja bland för visitkortstillverkarna. En del fotografer hoppade på nya trender medan andra höll på det gamla.

I Porträttfynd och Digitalt Museum finns stora mängder daterade visitkort att leta bland. Mer om dem och andra resurser på nätet hittar du i den här artikeln: Nio tips: Här hittar du släktingarnas okända porträtt på nätet (rotter.se)

Tips och inspiration till din släktforskning

Den här texten bygger på artikeln Datera dina porträtt rätt som publicerades i vårt magasin, Släkthistoriskt Forum nr 4 2022.

Få nyheter, historiska tillbakablickar och konkreta tips på hur du löser släktforskningens små och stora mysterier. En helårsprenumeration kostar 349 kr. Du kan även prenumerera digitalt och på olika paket.

Läs mer och börja prenumerera